Christina Hellman (Svenska Dyslexiföreningen och Stockholms universitet) inledde med att presentera bakgrunden och resultaten av den undersökning om dyslexi som SBU (Statens Medicinska Beredening) presenterade förra året. Hon förklarade att det saknas forskningsstudier som på ett vetenskapligt sätt styrker effekten av de tester och insatser som används i svenska skolor idag för att upptäcka och hjälpa elever med dyslexi. Hon var noga med att betona att det inte betyder att de tester och insatser som används är dåliga, utan bara att det saknas vetenskapliga belägg för effekten. Den enda metod som man funnit vetenskapligt belägg för är en systematisk träning på kopplingen mellan grafem och fonem, dvs tecken och ljud. För övrigt finns det många kunskapsluckor.
–Det ska bli intressant att se vad det nya Skolforskningsinstitutet kommer att göra. Vi från dyslexiorganisationerna vill påpeka vikten av att fylla dessa kunskapsluckor.
I panelen satt företrädare från socialdemokraterna, miljöpartiet, folkpartiet och moderaterna. Några löften om mer medel för specifikt dyslexiforskning gavs inte, men alla uttryckte stora förhoppningar på det nya Skolforskningsinstitutet.
