Skillnaden mellan talböcker och ljudböcker är främst juridisk, men den handlar också om sättet som böckerna läses in på. Ljudböcker läses ofta in av skådespelare som i olika utsträckning dramatiserar texterna. Talböcker är för det mesta inlästa av särskilda talboksinläsare, eller i vissa fall med hjälp av talsyntes. Inläsningarna görs traditionellt någorlunda neutralt och dramatiseringen överlämnas till lyssnarna. Undantag finns, till exempel då en redan publicerad ljudbok ges ut som talbok.
En som ställer sig frågande till varför talböcker och ljudböcker läses in på olika sätt är Cecilia Björkén-Nyberg. Hon är forskare och lärare på Högskolan i Halmstad. Hon anser att mer utrycksfullhet gör det lättare för lyssnaren att både behålla fokus och att förstå vad som sägs.
Inläsaren kan med växlande tempo och intensitet hålla kvar lyssnarens intresse. Variation i tonfall kan hjälpa lyssnaren att skilja på vem som säger vad i en dialog och olika sätt att betona ord och uttryck kan indikera vad som är viktigt i en text. Många populära inläsare av ljudböcker är duktiga på just det här.
– Och jag tycker att det är anmärkningsvärt att man inte tänker på samma sätt när det gäller talböcker. Varför vill man inte hjälpa läsaren att förstå? säger Cecilia.
Det finns forskning som visar att musik påverkar kognitiva funktioner som minne och språk, och även vissa hjärn- skador. I en artikel lyfter Cecilia teorin om att berättarrösten i en ljudbok kan ha liknande effekt på lyssnaren. Rätt röst blir behaglig att lyssna till, den blir också familjär. Men till skillnad från vänners och familjers röster ställer berättarrösten inga krav. Den förväntar sig ingen interaktion. Röster kan anpassas efter olika preferenser med hjälp av modern ljudteknologi. Samma teknologi skulle mycket väl kunna användas för att anpassa röster i talböckerna efter både individer och gruppers behov.
– Idag har man klumpat ihop de olika målgrupperna, talboken ser likadan ut för alla. Istället borde man ta större hänsyn till individers och gruppers specifika förutsättningar, säger hon.
Idag har böcker man lyssnar på ett sämre rykte än tryckt litteratur, åtminstone i vissa finare kretsar, menar hon. Orsakerna är flera, som att det traditionellt är en kollektiv syssla att lyssna, att det är barn som lyssnar på ljudböcker och personer med funktionsnedsättningar som läser talböcker.
– Men att läsa trycka böcker har redan från början varit en utpräglad solitär verksamhet. Man sitter själv på sin kammare och studerar och situationen tillåter inte att man gör något annat. Medan den som lyssnar också samtidigt kan diska, och det anses inte riktigt fint.
En person med dyslexi eller koncentrationssvårigheter kan lyssna och samtidigt följa med i den tryckta boken. Annars lämnar lyssnandet både blicken och händerna fria och den som lyssnar kan röra sig fritt.
– I det finns ett värde. En annan miljö eller bakgrund kan påverka hur vi upplever både inläsarens röst och själva berättelsen. Det kan tillföra andra dimensioner.
En ökad medvetenhet om lyssnandets konst och möjligheter kan kanske höja statusen på ljud- och talböckerna.
Ett av Cecilia Björkén-Nyberg specialområden är ljudböcker och hon är särskilt intresserad av hur själva ljudet kan påverka läsarens upplevelse. En av hennes studier handlar om hur inläsarens röst kan påverka lyssnarens välmående. En annan om hur elevers förståelse och makt över sin egen läsning påverkas när tryckt skönlitteratur byts ut mot ljudböcker. Cecilias studier sträcker sig över flera akademiska ämnesområden, bland annat musikvetenskap, engelsk litteratur och pedagogik.
Text: Eva Hedberg
