Under 2014 undersökte Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) forskning om barn och ungdomar med dyslexi. De sammanställde resultaten i en rapport som kallas “Dyslexi hos barn och ungdomar”.
Rapporten visar att en metod kallad strukturerad fonem-grafem-koppling (även kallat phonics) är den mest effektiva för att hjälpa elever med dyslexi att utveckla sin läsförmåga.
Denna metod fokuserar på att börja med bokstäverna och framför allt träna upp den fonologiska medvetenheten. Det är en mycket strukturerad metod, där läraren måste se till att eleverna förstår varje koppling mellan bokstäver och ljud innan de går vidare.
Några exempel på material som bygger på denna modell är: Bornholmsmaterialet, Rydaholmsmodellen, Fonomix, Witting-metoden, Wendickmodellen, Bravkod och WIP.
Se SBU:s sammanfattning om rapporten, länk till youtube.com.
Se film om evidensbaserad läs- och skrivundervisning under lågstadiet, länk till spsm.se.
Läs mer
Fridolfsson, I. (2008). Grunderna i läs- och skrivinlärning. Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2007). Dyslexi – en kunskapsöversikt. Rapport 2:2007.
