– Det känns jättekul att få Dyslexipriset! Hedrande och roligt, säger hon.
Susanna Cederquist vill ge oss en större bild av dyslexi. Hon menar att dyslexi kan vara ett bekymmer i vissa situationen, men andra gånger är det precis tvärtom. Då är dyslexin en styrka.
– Jag har jobbat länge med dyslexi och att känna detta breda stöd känns väldigt fint, säger hon. Men vi har mycket arbete att utföra på dyslexiområdet. Vi ska ta läs- och skrivproblematiken på allvar och samtidigt öka kunskapen om dyslexistyrkorna. Jag vill att vi bättre ska förstå värdet av våra olika kompetenser. Dyslexipriset känns som ett bevis på att juryn uppskattar mitt arbete och det ger kraft att fortsätta framåt.
I år fyller Susanna 10 år som förläsare. I botten är hon utbildad musiklärare och har sedan studerat vidare inom dyslexi, psykologi och pedagogik. Hon har också arbetat många år som handledare till elever med dyslexi. Eftersom hon själv har dyslexi hämtar hon även kunskap inifrån.
Susanna är dessutom en drivande kraft inom det intressepolitiska arbetet, bland annat kämpar hon för rätten för elever att använda hjälpmedel under nationella proven i skolan.
Bland de som nominerats till årets Dyslexipris fanns ytterligare två finalister, Hans Hammarlund och Emeli Jonsson Sandh.
Tack alla för era insatser.
Om Dyslexipriset
Dyslexipriset delades i år ut för femte gången. Syftet med priset är att uppmärksamma, uppmuntra och stimulera insatser som leder till något bra för människor med läs-, skriv- och räknesvårigheter. Personer, föreningar och institutioner kan nomineras. Bakom priset står Svensk Talteknologi AB och Dyslexiförbundet.
