Med hjälp av en läsplatta och ett specialdesignat typsnitt fick Theodor äntligen flyt i läsningen. Men vägen dit var kämpig. Charlotte Nordenfelt har skrivit en barnbok om hur det var när hennes son skulle lära sig läsa.
”Theodor och de busiga bokstäverna” av Charlotte Nordenfelt kom ut i våras. Den handlar om Theodor som har börjat skolan och ska lära sig läsa och skriva. Men det blir besvärligt. Bokstäverna beter sig underligt, de bara hoppar omkring. Till slut blir Theodor så arg att han stryker över texten i den dumma i skolboken och springer hem.
Precis så var det när Theodor började skolan, berättar hans mamma Charlotte. Han rymde från skolan och det blev mycket konflikter kring läsningen hemma. Charlotte, som själv var lärare, blev fundersam. Men hon fick beskedet att det skulle lossna med läsningen så småningom.
– Jag har blivit allergisk mot uttrycket ”det kommer sen”. Ofta upptäcker man tidigt att barn har lässvårigheter. Det har sällan med mognad att göra, säger Charlotta. Dessutom är ju tidiga insatser jätteviktigt.
När Charlotte skrev boken om Theodor hade hon upptäckt att det fanns väldigt få barnböcker om dyslexi. Hennes förhoppning är att andra familjer ska kunna känna igen sig och bli hjälpta. I boken får Theodor hjälp med de busiga bokstäverna redan när han är liten. Verklighetens Theodor, som nu är vuxen, utreddes och fick en dyslexidiagnos först på sommarlovet innan nionde klass. Då fick han hjälpmedel som underlättade skolarbetet.
På gymnasiet började han en spetsutbildning med inriktning på historia. Inlärningen gick bra men att läsa var fortfarande besvärligt. Det var när Theodor som sextonåring hittade typsnittet OpenDyslexic som det lossnade. ”Theodor och de busiga bokstäverna” är tryckt med just det typsnittet.
För Charlotte har Theodors dyslexi även inneburit ett ökat intresse för barn med svårigheter i skolan. Hon var från början lärare i språk men valde att vidareutbilda sig. Numera är hon specialpedagog med språkinriktning. Hon hoppas kunna hjälpa så många som möjligt.
– Mitt mål är att göra mig själv onödig, säger Charlotte och skrattar.
Text: Elisabet Wallin
Artikeln publicerades i Läs & Skriv nummer 4, 2024.