Nonsensord på schemat

Nonsensord på schemat
Läsning består av avkodning och förståelse och båda delarna är i slutänden lika viktiga. Men läraren Eva Collini menar att eleverna måste bli säkra på kopplingen mellan ljud och bokstav innan man börjar med ”vanlig” läsning. Hon arbetar enligt en metod som heter Wittingmetoden.

Det är två dagar innan sommarlovet ska börja. Teckningarna har plockats ner från väggarna i klassrummet och låneböcker lämnats igen. Solen letar sig in genom gardinerna. Trots alla distraktioner är eleverna i klass 2c på Domarringens skola i Uppsala förvånansvärt fokuserade.

Framme vid tavlan står läraren Eva Collini och uttalar stavelser som saknar given betydelse. ”Pry, pru, prå och prä…”. Efter varje ord gör hon en paus. Eleverna repeterar högt det hon sagt och tar sig sedan en funderare över ljuden. Därefter böjer de sig över sina papper. Endast raspandet av pennor hörs när de skriver ner de bokstäver som hör till respektive ljud. 

Klassen jobbar med ett moment som kallas avlyssningsskrivning. De tränar på kopplingen mellan tecken och ljud, utan att någon betydelse blandas in. Eva Collini förklarar att det är en grundtanke inom Wittingmetoden att arbeta med avkodning och stavelse var för sig, eftersom det blir krångligt om man ska arbeta med att lära sig två så olika saker samtidig.

 

Läs hela artikeln i Läs&Skriv nr 3 2015 som du som medlem hittar i din brevlåda. På alla skolor finns tidningen på rektorsexpeditionen.

Som medlem kan du öronläsa tidningen.

Eva Collini, foto: Eva Hedberg
Eva Collini, foto: Eva Hedberg
Annonser