– Jag älskade skolan, alla kunskaper var roliga. Jag minns fortfarande när min fröken berättade hela den bibliska historien, berättar Niklas Hyland.
I slutet av andra klass kunde han inte längre dölja sina läs- och skrivsvårigheter.
– Jag hade byggt upp en strategi, att gissa till mig ord, men när det blev svårare funkade det inte längre, berättar han.
Han fick gå i en ”läsklinik” tillsammans med de busigaste eleverna i klassen. Det tog rätt hårt på honom. I trean bestämde han att han inte tänkte vara med om det längre.
– Min mamma var lärare och ganska framsynt. Hon brydde sig inte om stavning utan sa att det viktiga är vad du berättar, flödet när du skriver. För att vara på 70-talet hade hon en ganska frigjord syn på problematiken, säger Niklas Hyland.
Den synen har följt med Niklas. Han tänker att det inte är så farligt att stava fel men däremot att behöva koncentrera sig så mycket att alla andra funktioner tar slut. Det finns ett socialt tryck som handlar om att kunna skriva och läsa snabbt och vara bra på att stava.
Niklas kunskapstörst ledde till att han blev journalist och tv-producent.
2012 gjorde han programmet Dysselecksi – blind, blåst och bortgjord och Åsså har jag dyslexi som vände sig till barn och berättade om åtta barn med dyslexi. Några av dessa barn har han nu träffat igen i en ny serie i åtta delar, Jakten på dyslexin. Barnen, som numera är unga vuxna, berättar om sina drömmar och hur dyslexin har påverkat deras liv.
När vi talas vid är programmet redan en succé med rekordmånga tittningar och stor spridning i sociala medier.
– Många blir ”ambassadörer” och berättar om sin dyslexi, men jag tror att det har saknats samlade bilder av dyslexi, säger Niklas Hyland.
I programmet får vi också möta kända personer med läs- och skrivsvårigheter, till exempel filmregissören Daniel Espinoza, skådespelaren Olof Wretling och prins Carl Philip. Hans Roslings son Ola berättar om pappans dyslexi som var en bidragande orsak till att han använde så mycket rekvisita på scenen. Daniel Espinoza säger att han inte hade nått dit han är idag utan sin dyslexi. Att vara dålig på något kan ibland innebära att du blir väldigt bra på något annat. Programmet presenterar också en lång rad nobelpristagare och artister som har eller hade dyslexi.
Men Niklas Hyland värjer sig för att dyslexi skulle vara någon form av superkraft.
– Våra barn har inte haft det lätt. De kända personerna är med för att ge tips och visa att det finns hopp. Med rätt sammanhang kan de komma hur långt som helst. Problemet är det sociala trycket. Låt människor värderas för andra saker än deras förmåga att skriva snabbt och stava rätt!
Text: Marja Beckman
