Vad handlar det om?
- En del tror att alla med dyslexi vill ha lättlästa böcker.
- Torbjörn Lundgren talar om skillnaden mellan lättläst och andra former av läsning.
Några riktlinjer för en lättläst berättelse är en rak kronologi (inte hoppa fram och tillbaka i tiden) och ett begränsat antal karaktärer. Man bör undvika krångliga ord och synonymer. Det ska inte vara för långa meningar. Det beror på att lättläst text är anpassad till målgrupper som
har särskilda lässvårigheter. Från början anpassades texter för att passa personer med intellektuell funktionsnedsättning. Då blev det logiskt att också förenkla och förtydliga innehållet. Senare insåg man att sådana texter även kunde använda för personer med demens och att de kunde vara en ingång till
svenska språket för personer med annat modersmål. På 1990-talet när dyslexi blev mer känt blev även det en målgrupp.
Torbjörn Lundgren har själv dyslexi och är en stor läsare av all sorts litteratur. Torbjörn har suttit som styrelseledamot i Centrum för lättläst och har varit ansvarig för flera projekt Dyslexiförbundet drivit kring språket och hur det fungerar för den som har dyslexi.
– I skönlitteratur är det ofta just språket som gör att man får en läsupplevelse. Författaren målar inte i svart eller vitt, rätt eller fel. Han eller hon skildrar med språkets hjälp livets olika sidor. Det är när svaret inte finns med i texten, som läsaren tvingas tänka till och engagera sig. Vi som har dyslexi är ofta också ovana läsare, men vi har inte svårt att förstå. Vi kan behöva ganska mycket mer tid för att läsa. Eller så läser vi med öronen. För oss är nog motivation viktigast. Får vi ett kärleksbrev så kan det vara hur knepigt som helst, vi tar det till oss ändå.
En riktlinje i lättläst är att konsekvent använda samma ord för en sak som beskrivs i texten. Som författare letar man istället det ”rätta” ordet. Har man skrivit ”gymnastik” så kan det nästa gång vara logiskt med ”rörelse”, sedan ”idrott” eller ”motion”. Det beror på vart författaren vill komma.
– Om redaktören vill byta ut ord mot ett enklare, eller återupprepa det tidigare, riskerar flytet i texten alltså att försvinna. Författaren kanske har haft tankar med ordvalen. Synonymer ger valörer i texten. Valörer som vi med dyslexi inte har svårt att uppfatta, även om vi själva inte är medvetna om det, säger Torbjörn Lundgren.
– En sak som för oss är störande och ibland förnedrande är om texten är överdrivet förklarande. Om den skriver oss på näsan det vi redan vet. Men för en del med intellektuell funktionsnedsättning är det ett stöd.
När det gäller andra typer av text, informationstexter, är det å andra sidan viktigt att vara enkel och tydlig i språket.
– Om någon håller på att bli överkörd. Då börjar man inte med att förklara vad som kan hända. Man ropar ”Akta dig”. Det var den typen av texter projektet ”Begriplig text” och skriften ”19 råd – för att skriva begripligt” handlade om, säger Torbjörn Lundgren.
Inger Rålenius, som i många år varit rådgivare på Skrivknuten, har också dyslexi. Hon är inne på samma linje som Torbjörn. Hon föredrar uppläst text, eller att låta läsandet ta den tid hon behöver. Men det finns ett undantag då en lättläst bok har passat henne:
– En gång såg jag en kokbok på lättläst språk. Jag gillade den för att den var mycket tydlig och lätt att jobba efter, berättar hon.
Text: Marja Beckman
Läs också:
Några riktlinjer för att skriva lättläst och begripligt:
- LL-förlagets hemsida: https://ll-forlaget.se/om-lattlast/att-skriva-lattlast/
- Dyslexiförbundets projekt Begriplig texts ”19 råd – för att skriva begripligt”: https://begripligtext.se
Några exempel på lättläst:
- Skriv kort
- Använd korta, enkla och vardagliga ord.
- Skriv enkla meningar av varierande längd, men inga meningar med mer än 20
ord. - Inga inskjutna bisatser.
