Porträtt från Läs & Skriv nummer 4, 2025
Dyskalkylin finns där och försöker lägga krokben för Adrian Angelico, istället hittar hen nya vägar att ta sig fram. Inget är omöjligt.
För det är möjligt att bli doktorand utan slutbetyg från gymnasiet och det är möjligt att bli en internationellt firad operasångare utan att kunna läsa noter.
– Jag fokuserar på det positiva. Normalt sett är det bara det tråkiga kring dyskalkyli man får läsa om i media. Jag tror det gör något med den mentala hälsan, säger Adrian Angelico som är ledig från doktorandstudierna vid Kunsthøgskolen i Oslo för att spela huvudrollen i kultmusikalen The Rocky Horror Show på Centralteatret i samma stad.
Sjungit på konsert- och operahus världen över
Norsk-samiska Adrian Angelico fick sitt internationella genombrott 2014 på The Royal Opera i London. Sedan dess har hen sjungit på konsert- och operahus världen över, bland annat i flera uppsättningar på Kungliga Operan i Stockholm.
Men vägen hit, till de stora rollerna på de stora scenerna, var mödosam.
– Ja, jag har kämpat och det har varit så jäkla tråkigt och ensamt. Jag vill fokusera på att man kan! Man kan få hjälp! Man kan utveckla systemen! Dyskalkylin ska inte definiera dig, den ska inte hindra dig att göra det du vill göra.
Trodde det var omöjligt med sångkarriär
I ungdomen trodde Adrian att det var omöjligt att göra en professionell sångkarriär. Matematik och det musikaliska notsystemet ligger nära varandra.
– Jag brukar säga att noter är kamouflerade tal. Det är matematik.
Adrian känner sina styrkor och svagheter. Och innovation är viktigt. Även när tårarna rinner.
– Jag har kommit på min egen teknik, så att jag kan lära mig att sjunga svår musik.
– När jag ska öva in styckena tar jag hjälpa av någon som skriver in var i orden takten är, så lär jag mig den som när man rappar. Jag fattar inte noterna, men jag kommer ihåg tonerna och hur takten går.
Men en del stycken är som en mardröm.
– Varför har jag blivit operasångare? Det är ju så mycket matematik, säger Adrian och skrattar!
I Norge, där Adrian Angelico växte upp, måste man klara gymnasiet för att få studera vidare. Där la dyskalkylin krokben. Misslyckandet i matematik stängde dörren till högskolestudier för en tid.
– Jag ville bli sångare. Jag älskar opera. Jag kan sjunga. Jag älskar att spela teater. Hur svårt kan det vara?
Adrian tog sånglektioner privat. Men snart skulle det visa sig att den som inte kan läsa noter kan inte komma in på högre musikutbildningar.
Efter ett misslyckat antagningsprov fick Adrian kontakt med en lärare från Royal College of Music i London, en av världens bästa skolor för högre studier i musik. Han rekommenderade Adrian att söka direkt till deras masterutbildning, för till den högre nivån testas inte studenternas förmåga att läsa noter.
– Jag sökte och kom in. Och jag fick stipendium av skolan för att gå där.
Grät i många veckor
Även om förmågan att läsa noter inte testades, förväntades studenterna kunna det.
– Alla andra kunde öppna ett nothäfte och börja sjunga. Jag kunde varken franska eller läsa noter. Jag kände mig som en bedragare. Jag grät i många veckor. Sen tog jag mig samman.
Nu gällde det för Adrian att snabbt komma på hur hen lär sig musik.
– Det var då jag hittade mitt eget system!
– Men jag hade mycket ångest. Jag var rädd att bli avslöjad som en person som inte borde få studera musik på den nivån.
Och smärtan finns alltid kvar.
– Jag har mindervärdighetskomplex för att jag inte kan noter. Jag har träffat dyskalkyliker som inte har problem med noter, men de har inte så grav dyskalkyli som jag har.
– Jag har alltid varit öppen med att jag har dyskalkyli. Jag har varit öppen med mycket i mitt liv. Jag vill inte stänga in mig i skam.
Både man och kvinna
Adrain är mezzosopran och gör framförallt så kallade byxroller, manliga roller som spelas av kvinnor. Efter sju år som man definierar sig hen som ickebinär.
– Jag känner mig som både man och kvinna.
Idag är det viktigt för Adrian Angelico att inspirera andra dyskalkyliker, så att de inte fastnar i misslyckanden och osäkerhet.
– När jag gick i skolan hade jag ingen att se upp till och jag hade inte hört att det gått bra i livet för någon dyskakyliker. Jag hörde bara om problemen.
Tidigt under skolåren märktes att Adrian hade svårt att räkna, men först veckorna innan slutexamen på gymnasiet sattes dyskalklyidiagnosen. Förutom matten gick skolan riktigt bra.
– Jag var snabb att läsa. Jag läste flera böcker om dagen som liten. Och jag älskade historia. Och de kreativa ämnena var jag bra på.
– På den tiden tror jag ingen visste vad dyskalkyli var. Så jag är lite bitter för att jag aldrig fick någon hjälp. Jag trodde att jag var dum i huvudet.
– Det är förfärligt att jag tänkte att jag var dum. Det är så synd om det lilla barnet i mig.
Andra sångare hör av sig med liknande problem
Ibland gör Adrian videos om sin dyskalkyli och lägger ut dem på Instagram. Då händer det att andra sångare hör av sig som har liknande problem.
Det går alltså att vara operasångare och inte kunna läsa noter, även om det är arbetsamt. Det viktiga är att det är möjligt.
– Jag vill vara den personen jag hade behövt läsa om när jag var liten, avslutar Adrian Angelico.
Text: Anna-Maria Ahlén