Anna Sundstedt Norborg har dyskalkyli och dyslexi. Vid 22 års ålder tycker hon fortfarande att det är svårt att förstå klockan. Det är bara när visarna pekar på hel och halv som hon förstår vad klockan är.
–Om nån säger kvart i och kvart över förstår jag inte alls, säger hon.
Det är lite lättare med digitala siffror för då hon ser i bilder och kan jämföra talen som står på mobilen med det på schemat. Då vet hon när hon ska vara på plats. Men för att klara vardagen och passa tider måste hon använda alarmet i sin mobiltelefon.
Anna säger att hon stora svårigheter med tidsuppfattning.
– Ibland när jag kommer hem från skolan kan jag tro att jag är hemma i tio minuter, men i själva verket har det gått en timme! Jag är verkligen här och nu, har ingen klocka i mig, säger Anna.
Även om det kan låta avstressande att inte uppfatta tidens gång är det opraktiskt när alla i omgivningen är styrda av klockan. Därför sätter Anna igång alarmet på sin mobil varje gång hon har tid att passa.
Tack vare hjälpmedlen kommer Anna sällan för sent.
– Om jag gör det beror det på att jag är tidsoptimist, säger hon.
Hon läser teaterlinjen på en folkhögskola. Lärarna känner till hennes svårigheter och är noga med att nämna klockslagen i digital tid. Hon tycker att det hjälper mycket att ha en öppen kommunikation om sina svårigheter med alla hon möter. Det ökar möjligheten att få ett bra bemötande och att få de hjälpmedel som hon behöver.
– Jag är glad att jag fick min diagnos i tid. Jag har haft ett otroligt bra stöd ifrån mina speciallärare på både grundskola och gymnasium. Utan dem skulle jag inte ha kommit till där jag är idag, säger Anna.
Hon fick dyskalkylidiagnosen när hon var tolv. Då hade hon redan en dyslexidiagnos, den fick hon när hon var nio.
Text: Marja Beckman
Verktygen som ger bättre koll på tiden
Den analoga klockan är svår att läsa för många med kognitiva funktionsnedsättningar. Timstocken är ett verktyg som kan göra det enklare att förstå tidens gång.
Små barn saknar tidsuppfattning. De lever i nuet. Först i sjuårsåldern börjar de flesta få en uppfattning om vad tid är. Innan dess har barn svårt att förstå varför de måste skynda sig. Det som vi kallar känsla för tiden är en kognitiv förmåga som är nedsatt hos vissa individer som ofta har någon form av diagnos, till exempel adhd, autism, dyslexi eller dyskalkyli.
Personer med dyslexi kan ha svårt att omvandla klockan från den analoga till den digitala. Inger Rålenius som har dyslexi har till exempel berättat hon råkat komma klockan 13 till ett möte som börjar klockan tre på eftermiddagen, alltså det som digitalt blir klockan 15.
Det finns hjälpmedel för att få bättre kontroll över tiden. Anna i artikeln ovan vittnar till exempel om att mobilens alarm är användbart. Andra verktyg är en så kallad time-timer och en timstock som visualiserar tiden.
• Time-timern är formad som en rund klocka där den återstående tiden färgas röd och räknar ner tills hela urtavlan är vit.
• Timstocken består av en linje med röda lampor slocknar en efter en medan tiden räknas ner. Den är indelad i femminuters-intervaller.
Time-timern och timstocken finns både som fysiska verktyg och som appar.
I ett avsnitt av programmet Kropp & själ i P1 gav Kajsa Lidström Holmqvist, docent i arbetsterapi, ytterligare ett råd: Att “klocka” sina aktiviteter så att man vet ungefär hur lång tid de tar.
Väggkalendrar kan också vara ett bra sätt att planera tiden och få en överblick över vad som ska göras, tipsade hon.
Text: Marja Beckman
Kropp & själs avsnitt “Vår känsla för tid” sändes i augusti 2023 och finns på srplay.se.
Visste du att …
Fram till mitten av 1800-talet hade varje ort sin egen lokala tid, som utgick från att klockan var tolv när solen stod som högst. Arbete utomhus anpassades efter solljuset och andra aspekter som när korna skulle mjölkas och när daggen hade gått ur gräset. När det elektriska ljuset kom förändrade möjligheterna att använda tiden, men det var järnvägsnätet som ledde till beslutet om en gemensam normaltid. Tågtidtabellerna blev alltför svårhanterliga när varje ort hade sin egen lokala tid.
Reportaget finns i tryckt form i Läs & Skriv nummer 2 2024.
