I fängelse är en lättläst bok som handlar om Hussein. Han fick aldrig det stöd han skulle ha behövt för sin dyslexi. Det kan ha bidragit till att han blev kriminell.
Läs & Skriv har talat med bokens författare Helene Lumholdt.
– De flesta har väldigt dålig kunskap om hur det är att sitta i fängelse. Antingen ser de någon i mjukisbrallor som säger att det är som en semester, eller går snacket att fängelset är en skola i brott. Jag ville göra en upplysningsbok om hur det faktiskt kan vara, och ha med en människa av kött och blod som även vågade tala om känslor som skam och skuld, säger författaren Helene Lumholdt.
Hon hittade Hussein på Process Kedjan, en Stockholmsbaserad organisation som hjälper ungdomar som sitter inlåsta eller är illa ute. Hussein är med i boken med sitt ansikte och förnamn, men utan efternamn. Att ställa upp i en bok var inget lätt beslut, men han säger i boken att han gjorde det för att kunna hjälpa andra att ta sig bort från det kriminella livet.
Hussein var nio år när familjen flydde från kriget i Irak. När familjen kom till Sverige hade föräldrarna svårt att försörja sig i det nya landet. De utsattes också för rasism.
Hussein tyckte att det var svårt att läsa och skriva. Bokstäverna hoppade hit och dit och han kände sig dum. När han gick i åttonde klass misstänkte lärarna att han hade dyslexi. De ville undersöka om det var så, men Husseins pappa hade aldrig hört talas om dyslexi. Han blev arg och frågade om lärarna trodde att hans son var dum i huvudet.
“Jag önskar att någon förklarat för pappa vad dyslexi var”, säger Hussein i boken.
I nian fick han mycket stöd från en lärare som förklarade att han inte alls var dum. Till och med kungen har dyslexi, sa hon.
Hussein hade det tufft hemma och började umgås med ett gäng killar som bjöd in honom i sin gemenskap. Han började stjäla saker. Senare utsatte han andra för utpressning. Första gången han greps och sattes i ett häkte kände han sig ensam och rädd och hade svårt att andas.
En tid försökte han komma bort från det kriminella livet. Han började läsa på folkhögskola, träffade en tjej och fick barn. Men lägenhetshyran var dyr och för att försörja familjen började Hussein stjäla igen. “Det var det enda jag trodde att jag kunde”, säger han i boken.
Andra gången Hussein satt inlåst valde han att studera. Han läste flera olika kurser och siktade på att komma bort från kriminaliteten. Han ägnade också en hel del tid åt att skriva fantasifulla berättelser.
Thomas Öhnell är bibliotekarie på fängelserna Hall och Beateberg. Han berättar att många börjar läsa mer när de sitter i fängelse, även de som aldrig läser på “utsidan”. En av orsakerna är att de har mycket tid.
Facklitteratur, som psykologi och historia, lånas mycket. Men också poesi, särskilt kärleksdikter. Andra populära genrer är fantasy och böcker om kriminalitet.
Den som vill läsa med öronen måste lyssna på cd eftersom inget som strömmas över internet är tillåtet innanför fängelsemurarna. Thomas Öhnell berättar att han köper in det mesta han kan hitta som finns inspelat på cd.
Text: Marja Beckman