”Bokstäverna är bra leksaker. Med dem kan jag hitta på vad som helst, jag bestämmer allt.”
Orden kommer från Magnus Ljunggren. Han är barn- och ungdomsförfattare med dyslexi. Läs & Skriv följde med honom när han undervisade andraklassare i att skapa egna berättelser.
Det är sista fredagen innan höstlovet och författaren Magnus Ljunggren befinner sig på Viks skola på Värmdö, söder om Stockholm.
Hela förmiddagen håller han lektioner med skolans andraklassare. Han går från det ena klassrummet till det andra. Kommunen har nämligen bestämt att alla elever i årskurs två ska få författarledda lektioner.
”Berättelsemaskin”
Läs & Skriv deltar på några lektioner som handlar om att skapa egna historier och rollfigurer. Eleverna får vara med och skapa en “berättelsemaskin” genom att skriva olika yrken, fysiska tillstånd och göromål på lappar som sedan blandas och läses upp. Det kan till exempel leda till att “en hungrig författare skriver på fotbollsplanen med en lärare” eller “en kär youtuber åker berg- och dalbana i sporthallen med en artist”. De olika yrkena, handlingarna och platserna kan kombineras på nästan oändligt många sätt.
– Jag vill att ni ska lära er vilka bra leksaker bokstäverna är – med dem kan jag hitta på vad som helst, jag bestämmer allt. Det önskar jag att ni också ska få vara med om, säger Magnus Ljunggren till eleverna.
Efter författarbesöken har Magnus bråttom tillbaka till stan, han ska på ett 95-årskalas hos sin morbror. Därför görs intervjun i bilen in mot stan.
Fick skäll av fröken
Magnus Ljunggren föddes 1960 och växte upp i Sundsvall och Östersund. Han hade svårt för att stava, men det var långt innan ordet dyslexi blev känt och man kunde få en diagnos.
De första åren i Östersund var värst.
– Jag hade en fröken som var väldig argsint av sig. Jag fick mycket skäll. Jag är också vänsterhänt och hamnade inte på läsklinik utan fick gå till en farbror och lära mig skriva med höger hand, berättar han.
När familjen flyttade till Sundsvall mötte han mer förstående lärare och fick gå på läsklinik, en timme i veckan.
Den argsinta läraren hade kunnat sätta stopp för Magnus Ljunggrens intresse för skrivandet, men med hjälp av två kompisar hittade han en annan väg in i berättelsernas värld.
– Vi gillade att hitta på knasiga saker. Vi spelade sketcher på roliga timmen och vi gjorde filmer och upptåg. Att hitta på var helt plötsligt något som var väldigt roligt och det var helt skilt från att skriva egentligen.
Skrev för sig själv
Först i högstadiet eller gymnasiet kom Magnus på att alla roliga idéer kunde skrivas ner.
– Om man bara skrev för sig själv så var det inte någon som var arg på en.
Han har hela tiden tyckt mycket om att läsa. Som barn läste han bland annat Femböckerna och Tvillingdeckarna och Dante och Tvärsan.
– Sen blev det deckare, Agatha Christie och sådant där.
Magnus Ljunggrens mamma var lärare och läsandet var en självklarhet i hans föräldrahem. Ingen av föräldrarna hade dyslexi och det fanns gott om böcker i hemmet.
Först utbildade sig Magnus till dramapedagog och arbetade med att skriva manus för tv. Hans första bok kom ut 2006.
Det visade sig att ett av Magnus tre barn har dyslexi.
– Mitt mellanbarn Vilgot hade lite krångel att komma igång och läsa. Han fick hem läsläxor som var så fruktansvärt tråkiga. De var som gjorda för att man ska tycka att det var tråkigt att läsa! Då började vi hitta på en berättelse om riddare och drakar. Det blev böckerna om Riddarskolan. En bok till en nybörjar-
läsare ska ju vara belönande. Och wow, vad häftigt det var att läsa. Om man läser de här bokstäverna som krånglar, då får man se den här livsfarliga draken här borta. Så höll jag på. Det var ju jätteroligt, berättar Magnus Ljunggren.
Han skriver för både yngre barn och ungdomar och besöker många skolor. I år beräknar han att han har gjort ett trettiotal författarbesök. För de äldre eleverna kan han berätta om sin dyslexi, men det passar inte för de yngre barnen som fortfarande håller på att lära sig att läsa.
– Jag vill sprida att det finns viktigare problem än att stava rätt, som hur berättelsen ska börja och sluta. En bra berättelse som är dåligt stavad är ett lättfixat problem. Men en rätt stavad dålig berättelse är ett krångligare problem att lösa.
När Magnus skriver låter han sig inte hindras av felstavade ord eftersom det hindrar flödet. Han stänger av Words autocorrect-funktion så att orden inte ändras automatiskt och riskerar att bli fel. När han skrivit en stund går han in och rättar alla röda markeringar.
”Högstadiet är så spännande”
Vad är det då som är så roligt med att skriva för unga människor?
–På högstadiet är det så spännande. Då är man med om så många saker för första gången. Saker man gör kan påverka hela livet. Den första stora kärleken, första gången man har sex, första gången man är berusad, första gången man knycker någonting. Man gör så många saker på första gången som är rätt så häftigt att fundera på och skriva om.
Magnus Ljunggren tycker att det är svårt att svara på frågan om det finns någon bok han är extra stolt över. Varje bok är ju som ett barn som han slitit med.
– Men jag har en serie som heter Epaliv. Den första boken i serien (“En ny vänskap”) fick ett pris i våras, till Beppe Wolgers minne. Det kan man ju vara lite stolt över. Böckerna ska nå ut till läsovana pojkar på högstadiet.
Det nyinstiftade litteraturpriset heter Sigrid. Det delades ut av Strömsunds kommun och vänder sig till författare med norrländsk anknytning.
Ortorektiker – vad är det?
Bilen är framme i centrala Stockholm och Magnus får en sista fråga: är det något mer han vill tillägga?
– När det nu ska handla om dyslexi, så tycker jag att det är ni som inte har dyslexi som borde lära er av oss! Jag har en kompis som heter John Swedenmark, som är lingvist och översättare. Jag frågade honom vad motsatsen till dyslektiker skulle heta. Han svarade att det borde bli ortolektiker. Korrektstavare helt enkelt. Och jag tycker att det är ni som borde lära er att leva med våra felstavningar. Ni borde träna lite på felstavningen och slappna av lite. Det finns fortfarande för mycket fördomar om att man skulle vara dum för att man inte kan stava, och det måste ni lära er att man inte är.
Text & foto: Marja Beckman
Faktaruta
Namn: Magnus Ljunggren
Ålder: 64 år
Yrke: Författare
Familj: Fru och tre barn (två vuxna och ett hemmaboende)
Bor: Stockholm
Uppvuxen i: Sundsvall och Östersund (född i Hudiksvall).
Bakgrund: Utbildad dramapedagog och arbetade som manusförfattare för tv innan han gav ut första ungdomsboken. Sedan dess har det blivit ett 50-tal barn- och ungdomsböcker.
Aktuell: Ordförande för författarförmedlingen Författarcentrum Öst. Reser ofta runt och föreläser på skolor.
Intervjun publicerades i Läs & Skriv nummer 4, 2024.
