Vad handlar det om?
- Kunskapen om dyskalkyli är låg.
- Många med dyskalkyli känner sig missförstådda.
- Det kan vara jobbigt att prata öppet om sin dyskalkyli.
- Louise, Clara och Louise har startat Dyskalkylipodden.
Kunskapen om dyskalkyli är låg både bland lärare och i samhället som helhet. En förändring måste till, menar Louise Thomsson, Clara Olsson och Louise Schneider. Därför har de tillsammans startat Dyskalkylipodden. När den här tidningen går i tryck har de hunnit släppa tre avsnitt, fler program har spelats in och planen är att de ska släppas med ungefär en månads mellanrum.
I programmen talar Louise, Clara och Louise öppet och personligt om sina erfarenheter, om hur de kämpat i skolan, hur de blivit bemötta av lärare och om att bli missförstådda. De beskriver sina diagnoser och avslöjar små missöden i vardagen, sådant som kan inträffa när siffrorna krånglar. Det personliga blandas med fakta och i framtida avsnitt ska gäster med andra erfarenheter och kunskaper bjudas in.
– Vi har alla tre dåliga erfarenheter från skolan och känner stor frustration över att eländet bara fortsätter, säger Louise Thomsson.
Hennes syskon fick hjälp med dyslexin, men själv blev hon utan hjälp. Det gjorde att hon började ifrågasätta sig själv. Skolan gav henne ångest och dåligt självförtroende i matten.
Inte heller Clara Olsson fick någon riktig hjälp i skolan. Specialläraren startade äggklockan och där blev Clara sittande med talen framför sig, utan att förstå hur hon skulle göra. Clara menar att läraren saknade kunskap om dyskalkyli och hennes svårigheter.
– Och i nian sa en speciallärare till mig att ”vi tror inte att dyskalkyli finns”. Det var alltså jag som var problemet. Matematiken blev ett trauma, säger Clara Olsson.
Louise Schneider har liknande erfarenheter. Hon for så illa av matematikundervisningen att hon utvecklade PTSD, Posttraumatiskt Stressyndrom. Något som hon behandlats för inom vården, men som trots det satt stora spår i henne.
Louise, Clara och Louise har alla tre diagnostiserats för sin dyskalkyli av logoped. Alla tycker att diagnosen gav en upprättelse. Men det är många som inte vågar prata öppet om sin dyskalkyli.
– Det är jobbigt att berätta att man har dyskalkyli, men vi vill prata högt om det. Vi vill nå ut, säger Clara Olsson.
Och responsen har varit mycket positiv. Lyssnare skriver och tackar,
de berättar att de känner igen sig i berättelserna.
– Det känns att vi gör skillnad. Men jag önskar att vi kan nå ut ännu bredare, det är framför allt lärare som måste få veta mer om dyskalkyli och vad det innebär, säger Louise Schneider.
Text: Ester Hedberg
