I en intervju P1:s Vetenskapsradio underkänner Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, i stort sett alla pedagogiska appar som används i skolorna idag. Hon menar att det stora flertalet är verkningslösa vid lärandet. Bara två till tre procent av apparna har någon effekt. Några appar har till och med negativ effekt. Orsaken är bland annat att eleverna inte får tillräcklig feedback om vad de gör fel.
Idor Svensson, docent i psykologi vid Linnéuniversitetet, har länge forskat på appar och andra digitala verktyg som används vid läs- och skrivsvårigheter. Han håller delvis med Agneta Gulz om att många pedagogiska appar är dåliga. Men man måste skilja på appar som används vid lärande och appar som stödjer funktioner som är nödvändiga vid lärande, till exempel appar som läser upp text och som skriver det användaren talar in.
–I våra studier använder vi appar som fungerar utmärkt vid läs- och skrivsvårigheter. För vissa elever är alternativet till apparna att inte läsa och skriva alls, Det skulle vara väldigt dumt om eleverna inte fick använda apparna. säger han.
Än så länge saknas vetenskapliga studier som kan belägga effekterna av de pedagogiska appar som används vid läs- och skrivsvårigheter. Det konstaterade Idor Svensson och andra experter när de arbetade med den stora SBU-studien av dyslexi*.
–Det betyder absolut inte att apparna är dåliga. Men den som känner sig osäker kan besöka webbplatserna pappasappar.se eller skolappar.nu. Där hittar man många läs- och skrivappar som är utvärderade av pedagoger, säger han.
Idor Svensson leder sedan ett par år tillbaka en unik studie om huruvida användning av appar kan förbättra läs- och skrivförmågan hos elever med läs- och skrivsvårigheter. Projektet heter ”Alternativa stöd för elever med läs- och skrivsvårigheter i grundskolan och gymnasiet: ett möjligt åtgärdsgenombrott” och finansieras med medel från Wallenbergsstiftelsen.
*Studien om dyslexi togs fram av Statens medicinska beredning (SBU) och presenterades i augusti 2014.
Text: Eva Hedberg
