92 regeringar förordar inkludering i skolan

Bengt-Erik Johansson, Foto: Ylva Bjelle
I valtider droppar det ena utspelet efter det andra ner. Nu vill Jan Björklund ”göra upp med kvarlevorna av det socialdemokratiska idégods som präglat svensk skolpolitik sedan 1968-vänsterns dagar”.

”Den socialdemokratiska tanken om jämlikhet utgick ifrån att barn är likadana, att de lär sig saker i samma takt och på samma tid. ...Men barn är inte likadana – barn är olika.”, säger han. (Se sid 5)

Dyslexiförbundet är partipolitiskt obundet, men vi driver intressepolitik där universell utformning är en ledstjärna. Många av våra medlemmar gick på 1950- till 1980-talet i specialklasser och fick gå om årskurser, för att skolsystemet var utvecklat för ”normala” elever. De som hade svårt med skrift sattes i läsklass och de som var stökiga (ofta elever med ADHD) sattes i obsklass.

Dyslexiförbundet har, ända sedan tidigt 1990, haft ett nära samarbete med Björklunds företrädare, Bengt Westerberg.
Det var under Westerbergs tid som socialminister som Sverige undertecknade Salamancadeklarationen.

I Salamanca träffades företrädare för 92 regeringar och 25 internationella organisationer på UNESCO:s initiativ.
De erkände gemensamt ”nödvändigheten och angelägenheten av att tillhandahålla undervisning av barn, ungdomar och vuxna med särskilda utbildningsbehov inom det ordinarie undervisningsväsendet.” De noterade också ”med tillfredsställelse, det ökade engagemanget hos regeringar, myndigheter, kommuner, intresseorganisationer och föräldrasammanslutningar, och särskilt hos de funktionshindrades egna organisationer.”

Dyslexiförbundet och övriga 40 funktionshinderorganisationer, som ingår i Funktionsrätt Sverige, verkar i deklarationens anda, under parollen Universell utformning. Det gör vi just för att barn och vuxna är olika. Då behöver också skolsystemet utformas utifrån det.
Dyslexiförbundet driver också projekt där de som har dyslexi, dyskalkyli och andra funktionsnedsättningar är med och utformar produkter och tjänster så att skolan, arbetslivet och samhället blir tillgängligt för alla.

Vi kan konstatera att skolan idag är ett lotteri. I ett klassrum fungerar inkludering och stöd, i ett annat fungerar det inte.
En av orsakerna är att lärarna inte får obligatorisk utbildning kring funktionsnedsättningar. Därmed har de svårt att genomföra det Sverige åtagit sig, genom att skriva under Salamancadeklarationen.

Vi inbjuder härmed Jan Björklund till samtal om den svenska funktionhinderpolitiken.

Bengt-Erik Johansson
förbundsordförande

Ämnen: