Vi har skrivit en debattartikel i Upsala Nya Tidning tillsammans med Linkedin. Vi tycker att svenska arbetsgivare behöver ett kunskapslyft om dyslexi.
Det är inte ovanligt att personer med dyslexi möter fördomar på sitt jobb. När vi frågade våra medlemmar om personliga berättelser fick vi fyra typer av svar. Bakom varje citat finns fler liknande historier och erfarenheter:
1 – “Jag har upplevt att arbetsgivare tycker att jag är efterbliven och inte förstår deras riktlinjer, lagar och regler…” (undersköterska). Tyvärr upplever många av Dyslexiförbundets medlemmar att man misstar dyslexi för en lägre intellektuell förmåga, vilket kan givetvis kan väcka känslor av frustration.
2 – ”En vanlig missuppfattning är att man inte är bra på att skriva generellt, eller [kan] skriva formella texter” (utredare). Detta är en felaktig och mycket begränsande fördom om dyslexi som kan påverka vilka arbetsuppgifter och vilket ansvar man blir tilldelad på sin arbetsplats – och därmed vilka möjligheter till karriärsutveckling man får.
3 – ”Jag får höra när jag läser eller skriver att ‘du har ju inte så grav dyslexi’ eller ‘du läser ju snabbare än jag.’” (lärare). Det finns olika grader av dyslexi, och den kan te sig olika för olika människor.
Självklart kan även personer med dyslexi vara duktiga skribenter och även perfektionister. I många fall kräver det en större ansträngning att skriva korrekt och även längre tid att skriva något på den kvalitetsnivå man eftersträvar.
4 – “Mina arbetskamrater talade inte om för mig att jag hade skrivit fel för de vågade inte det, för de trodde dom skulle såra mig så mycket…” (Kontorsassistent). Det är säkert många chefer eller arbetskamrater som menar väl, men det är förbarnsligande att utgå ifrån att kollegorna med dyslexi inte har självinsikt eller inte kan ta kritik. Att känna att man inte bli behandlad som en vuxen person, leder förstås till frustration, speciellt på arbetsplatsen.
Det allra första steget är att, som chef, ställa frågan om läs- och skrivsvårigheter till sina medarbetare. Många chefer och HR-funktioner tror att de inte har några medarbetare med dyslexi. Att istället lyfta problemet och anta att det finns, gör att det går att lösa.
