”Visste du att man kan läsa på olika sätt? Och att alla sätt är bra! Vissa gillar att läsa från pärm till pärm, andra tittar bara på bilderna, några föredrar att läsa med öronen och en del väljer att titta på filmatiseringen.”
Så lyder en av texterna på Garants mejeriförpackningar som görs i samarbete med Dyslexiförbundet. Under våren och sommaren har vi fått flera reaktioner i sociala medier för kampanjen. De flesta har blivit glada och hejat på, men några har blivit irriterade på budskapet. I en insändare i Göteborgsposten den 31 juli skrev läraren Anna Nilsson: “Att film skulle vara en form av läsning, är att beröva barn och vuxna förmånen att bli självständiga och läsande individer.”
Skillnad mellan avkodning och förståelse
Torbjörn Lundgren, författare och styrelseledamot i Dyslexiförbundet, svarade i GP den 5 augusti genom att förklara skillnaden mellan avkodning och förståelse:
”Det jag, två av mina barn och flera av mina barnbarn och deras kusiner har svårt för, är avkodning, som fortfarande går trögt för mig. Men mina föräldrar läste högt för mig. Under flera år lyssnade jag på god skönlitteratur via talböcker som jag aldrig skulle orkat läsa på traditionellt sätt. Jag såg på filmer och kunde delta i samtalen.
Det är det vi i Dyslexiförbundet vill förmedla. Att läsning inte bara är en teknisk fråga. Den har också emotionell och social betydelse. De olika sätten står inte i motsättning till varandra. De ger oss motivation och glädje, vilket är den viktigaste drivkraften för att läsa och fortsätta läsa.”
”Skulle ha varit analfabet”
Den 8 augusti skrev Alexander Samuelsson ett svar till Torbjörn. Han skrev att han har dyslexi men kämpade sig igenom Harry Potter-böckerna. “Hade Dyslexiförbundet fått klorna i mig som barn, då hade jag idag varit en analfabet”, skrev han.
Efter denna insändare avslutade GP debatten. Till Dyslexiförbundet kom dock fler mejl. Cecilia påpekade att litteratur, illustration och film är helt olika konstyttringar. “Och det är härligt och bra att få uppleva berättelser på olika sätt men det är INTE att läsa!”.
Kämpande förälder tackade
Torbjörn Lundgren svarade henne genom att visa ett brev från en förtvivlad förälder till en elev med dyslexi. Här är ett utdrag ur förälderns brev:
”En daglig kamp i skolan. Att på hörförståelse, verbal förmåga och ordförråd ligga på ett A alltid, men att i det skrivna ordet hamna på E eller D alltid, gör att du som barn tappar självkänsla.
När betygen kommer och du ser ditt D eller på sin höjd C spelar det ingen roll att läraren säger att du har den bästa ordförståelsen och ordförrådet i klassen, för du vet att ett A kommer du ändå aldrig att få.
Hur motiverar man ett barn med dyslexi med det betygsystemet och de nationella prov vi har idag, borde ses som olagligt att slå undan benen så på barn, Barnkonventionen är ju ändå lag i Sverige och ska de utbildas att bli anställningsbara, vilja läsa vidare och få behålla en god självkänsla behöver vi stå upp för alla lika värde och rätt till utbildning.
Tack Legimus och biblioteken som har ex, U talk gratis, sommarboken och i vårt fall en förälder som pushar och stöttar hemma och i möten med skola försöker skapa större förståelse hur det går att underlätta ett utmattat men skolmotiverat barn.
Tänk alla de timmar som hen läst genom att lyssna på böcker, bokserier som lästs om – både två och tre gånger även om de innefattar 8 delar. Alla de ord hen frågat vad de betyder och sen lagt in i sin minnesbank, de böcker vi köpt som du vill ha även i tryckt form för de va så bra. Du har läst dom och vet hela berättelsen ord för ord och du kan dela vidare till andra att läs den, den va bra.
(…)
Längtan efter att få träffa en författare du gillar, få förmedla hur bra böcker hen skriver och få fråga när nästa bok kommer ut i serien. Få köpa boken och få den signerad, blir en dröm att uppfylla.”