Skolenkät om stöd till elever med läs-, skriv- och räknesvårigheter

Lärare och skolpersonal som svarade arbetar i  

Fråga 1. För grundskola och gymnasium: Vilket stöd ger din skola elever med dyslexi och dyskalkyli under de (digitala) nationella proven?

(Frågan var inte obligatorisk eftersom vuxenutbildningen inte har nationella prov.) 

Möjliga svar var:

• Så mycket stöd som de behöver
• Inget stöd alls
• Vet inte
• Annat

32 av 40 svarande säger glädjande att elever får ”Så mycket stöd som de behöver” på nationella proven. Bland fritextsvaren finns tre svar som säger att de får ”det stöd som är tillåtet”. 

Läs mer om nationella prov för elever med dyslexi.

Fråga 2. Tror du att fler eller färre elever med läs-, skriv- och räknesvårigheter kommer ha digitala hjälpmedel i framtiden? 

Möjliga svar var:

• Många fler
• Fler
• Lika många
• Färre
• Många färre
• Vet inte
• Annat

Här uppger 46 av de som svarade att de tror på fler digitala hjälpmedel för elever med läs-, skriv- och räknesvårigheter.

Det är väldigt positivt men är kanske också ett utslag av att en hel del svarande var positiva till hjälpmedel och teknik generellt. (Många svarade när de besökte vår monter på SETT-dagarna, en mässa om teknologi i skolan.) 

Fråga 3. Vilka elever får talböcker i din skola? 

Möjliga svar var:

• De med logopeddiagnos på dyslexi
• De som är utredda av skolan för lässvårigheter
• Alla elever som har lässvårigheter
• Alla elever som vill
• Jag vet inte vad talböcker är
• Annat

Glädjande nog säger många lärare att elever med lässvårigheter får talböcker i skolan! 29 av 56 personer svarade att elever med lässvårigheter får talböcker. Här räknade vi både de som svarat

• ”De med logopeddiagnos på dyslexi”
• ”De som är utredda av skolan för lässvårigheter”
• ”Alla elever som har lässvårigheter”.

Men, 10 av de 29 svarar att eleverna får det efter antingen skolans utredning eller logopedutredning. Det är ett problem. Enligt skollagen har alla elever rätt till det stöd de behöver för att nå kunskapskraven, och detta gäller oavsett om eleven har en diagnos eller inte.

Ett annat möjligt problem är att de 17 som svarade säger att ”alla elever som vill” får talböcker. Det är bra på sätt och vis eftersom det avdramatiserar fenomenet talböcker. Men, det är ett problem eftersom talböcker framställs under förutsättning att bara de som har en läsnedsättning ska använda dem. En sak som inte framgår här är om de svarande vet skillnad på talbok och ljudbok. Medan talböcker är till för dem med läsnedsättning så är ljudböcker till för alla.

Fråga 4. Har du hjälpt någon elev med dyskalkyli att få digitala hjälpmedel eller lathundar? (Minst 3–6 procent har dyskalkyli.) 

Möjliga svar var:

• Ja
• Nej
• Jag har aldrig haft en elev med stora räknesvårigheter/dyskalkyli
• Annat

18 svarande säger glädjande nog att de hjälpt elever med dyskalkyli att få stöd/hjälp.

31 svara att de antingen aldrig har hjälpt elever med dyskalkyli att få stöd/hjälp eller aldrig haft elev med dyskalkyli. Det är nedslående. Här kan det vara så att läraren aldrig undervisat i matematik och felaktigt tror att dyskalkyli bara märks i det ämnet. Alternativt så undervisar läraren i matematik men tror inte att diagnosen finns. 

Vilka hjälpmedel eller stöd har eleven fått? 

Möjliga svar var:

• Egen lathund
• AI
• Annat

Av de 18 som svarade att de har hjälpt elever med dyskalkyli att få stöd/hjälp så har de flesta hjälpt med egen lathund. Vi rekommenderar vanligtvis egen lathund, så det är mycket positivt.

Men bara en person säger specifikt ”AI” som svar. Kanske hade vi fått fler ”AI” till svar om vi även frågat om ”Egen lathund och AI”. Men vår allmänna känsla är att få vet om hur avgörande AI kan vara för gruppen. Den kan till exempel hjälpa till att bryta ner stora matteuppgifter i mindre bitar, som eleven kan beta av en i taget.