Detta är ett DEBATTINLÄGG som även har publicerats i Läs & Skriv nr 2 2024.
Det finns en oroväckande trend i dagens samhälle. Starka krafter vill skära ner stödet till civilsamhället och i stället centralisera makten till politiken. För att lyckas med det tvingas man bryta en mycket lång tradition vi haft i Sverige. Att tillsätta en kommitté eller arbetsgrupp, med olika kompetenser och infallsvinklar, som överväger eventuella samhällsförändringar.
Nu gäller det Allmänna Arvsfondens framtid. Fondens medel består av de tillgångar avlidna personer utan arvingar efterlämnar. Pengarna går till nyskapande och utvecklande projekt och målgrupperna är personer med funktionsnedsättningar, barn och ungdomar, samt äldre. Det är ideella organisationer som driver projekten.
Dyslexiförbundet har drivit många mycket framgångsrika projekt med medel från Arvsfonden och därmed kunnat utveckla kunskap och verksamheter som gynnat målgrupperna. Vi startade 1986, då Skrivknuten blev den första rådgivningsverksamheten inom vårt område. En verksamhet som finns kvar än idag. I senare projekt som Språka loss och Begriplig text utvecklade vi kunskapen om vad ett tillgängligt språk kan innebära. Vi har drivit projekt både gentemot skola och arbetsliv i samverkan med myndigheter, organisationer och företag.
Flera projekt har genomförts i samverkan med andra brukarorganisationer. Därmed har vi kunnat observera likheter och olikheter i behoven. Denna kunskap har inte kommit från politiker, utan från målgrupperna själva och det har möjliggjorts genom de medel vi främst fått från Arvsfonden.
Fonden har funnits sedan år 1928 och ”trots genomgående översyner har regeringen aldrig varit nära att avveckla fonden” konstaterar nu en utredare som föreslår att den ska avvecklas och att pengarna ska ”hanteras inom statens budget”. Den ensamme utredaren har en gedigen kompetens från Västerås tingsrätt, Svea hovrätt, Justitiedepartementet, Säkerhetspolisen och nu som Riksrevisor.
I utredningen står ingenting om alla de positiva projekt som genomförts under snart hundra år. Ingen röst från alla som företrätt målgrupperna. Inte heller påtalas några oegentligheter, bara att ”bidragen kan komma att användas i olaga syften”.
Enligt Arvsfondens svar innehåller ”utredningen” dessutom direkta felaktigheter.
Jag kan inte annat än rekommendera alla seriösa politiker att motsätta sig Riksrevisorns tendentiösa ”utredning” och istället slå vakt om de möjligheter målgrupperna har att själva påverka kunskaps- och samhällsutvecklingen.
Behåll Arvsfonden!
Torbjörn Lundgren
