KRÖNIKA: Skolverket inbjöds till Dysleximässan för att debattera anpassning av de nationella provens tester av läsförståelse i ämnet svenska. Enligt Skolverket ska dessa tester mäta både förmågan att avkoda texter, samt läsförståelse, i enlighet med kunskapskraven i läroplanen. I årskurs tre mäts läsförståelsen i fyra separata deltester och i årskurs sex i två deltester. I samtliga deltester kopplas läsförståelse och avkodning ihop. Skolverket menar att dessa två delar krävs för att nå läsförståelse.
Sven Eklöf, Dyslexiförbundet FMLS, och flera åhörare, menade att man mycket väl kan skilja på läsförståelse och avkodning. Elever som normalt sett läser med öronen, ska få göra det även under nationella proven. Deras läsförståelse skulle kunna mätas på samma sätt som andra elevers läsförståelse. Avkodning, kan testas separat, eller skippas helt för elever med stora svårigheter att avkoda eftersom man redan vet att de har svårt med det, vilket gäller de flesta som har en dyslexidiagnos.
Skolverkets hållning presenterades av Maj Götefeldt, undervisningsråd på Skolverket, och Barbro Haglund-Persson, Uppsala universitet. De menade att avkodning och läsförståelse, med nuvarande kunskapskrav, inte kan separeras från varandra. Och om en elev i årskurs tre och sex får texten i läsförståelsetestet uppläst för sig, då mäts inte det som är menat att mätas, nämligen förmågan att läsa med flyt. (Elever i nian kan däremot få texterna upplästa eftersom fokus då är att mäta elevens förmåga att jämföra, relatera och analysera texterna.)
Begreppsförvirringen som uppdagades handlar i grunden om hur man definierar läsförståelse. Kan läsförståelse mätas om man läst texten med öronen. Eller handlar det då om hörförståelse? Någon av åhörarna menar att begreppet kanske borde utvidgas till textförståelse. Men där håller inte alla med, eftersom man anser att läsa med öronen (eller för den delen med fingrarna om man läser braille) bara är ett alternativt sätt att läsa.
Debatten var, menar jag, taffligt upplagd från arrangörernas sida, men den blottar den grundläggande motsättningen. Som jag ser det leder Skolverkets logik till att även blinda elever bör tvingas göra proven, utan upplästa texter eller texter i punktskriftsformat. Eller så menar man att det inte går att mäta läsförståelsen hos blinda elever?
Själv är jag författare med dyslexi. Jag har lyssnat till mycket text genom åren. Texter inom olika områden – filosofi, neurovetenskap, skönlitteratur osv. Jag har inte svårt att dra slutsatser, eller att arbeta med de texter jag tillgodogjort mig på det sättet. Men jag har fortfarande svårt att avkoda bokstäverna på rätt sätt. Jag blir alltså förnedrad när myndigheter på detta sätt diskriminerar mig, mina barn och mina barnbarn.
Text: Torbjörn Lundgren
