Först var det längtan till landet som gjorde att Johanna Wennerstrand började jobba på folkhögskola. Hon fortsatte med den skolformen. Idag arbetar hon på Birkagårdens folkhögskola i centrala Stockholm. Hon jobbar en hel del med att förmedla kunskap om dyslexi och specialpedagogik till sina kollegor.
Johanna berättar att hon hade läst flera spridda kurser i bland annat svenska och engelska när hon av en slump såg att Åsa folkhögskola utanför Katrineholm sökte en lärare i svenska och engelska, de ämnen hon hade flest poäng i. Till sin förvåning fick hon jobbet.
Senare utbildade sig Johanna till folkhögskollärare vid Linköpings universitet. Så småningom flyttade hon till storstaden och började jobba på Skarpnäcks folkhögskola, där hon blev ansvarig för en linje för deltagare med läs- och skrivsvårigheter.
Ettårig utbildning om dyslexi
Hon har också gått en ettårig utbildning om dyslexi på Stockholms universitet. På den lärde hon sig både att tolka och göra pedagogiska utredningar. För några år sedan gick hon även specialpedagogprogrammet. Idag arbetar Johanna på Birkagårdens folkhögskola i centrala Stockholm, med elever som saknar fullständig gymnasieexamen.
– Skillnaden idag är att deltagarna ofta har en diagnos när de kommer hit, säger Johanna.
Förmedlar kunskap till kollegorna
I motiveringen till Johannas nominering står det att hon har förmedlat kunskap om dyslexi till sina lärarkollegor. Det står också att hon alltid gjort sitt yttersta för att hålla sig à jour med den senaste forskningen och de hjälpmedel som funnits att tillgå.
– Ja, jag spanar väldigt mycket på vad som händer. Jag har varit med om några generationer verktyg nu, och har sett hur inställningen till dem har förändrats. Tidigare ville deltagare dölja att de till exempel behövde använda en Daisyspelare. Idag går diskussionen mer ut på: “varför får inte jag tillgång till Legimus?” Att ha dyslexi är inte alls lika stigmatiserat idag, och det är väldigt positivt.
Men det betyder inte att det plötsligt blivit oproblematiskt att ha en diagnos.
– Många måste ändå inse hur svårt det kan vara att kämpa med att emotionellt acceptera och hantera de egna läs- och skrivsvårigheterna, säger Johanna Wennerstrand.
Text: Marja Beckman
