Med Gutenbergs tryckkonst kom en ny tid och jag funderar på vad vi kan dra för slutsatser. En blir att texten inte gjorde den muntliga kommunikationen mindre viktig. Den som själv läst en text ville från början också få den muntligt tolkad i predikningar. Senare krävde fritänkare att själva få föra samtalet om texterna och att tolka orden. Tekniken stod aldrig i centrum, utan det som låg bortom texten. De kunskaper och de erfarenheter författarna ville förmedla.
Massproducerade texter ställde nya krav på oss människor. Den krävde läsförmåga som förutsatte vissa färdigheter. Att kunna omsätta små krumelurer till ljud, som tidigare varit ganska oviktig, blev plötsligt väsentlig. De nya kraven förändrade också synen på människan. Det blev ”fel” på oss som inte med lätthet klarade läs- och skrivkraven.
När jag gick i skolan på 1960-talet skulle lärarna, i all välmening, göra mig “normal”. Det fick självförtroendet och studiemotivationen att rasa. Läsning var ingenting för mig, men kunskapen som låg bortom texten ville jag ändå komma åt. Den viktigaste förutsättningen blev tiden. Jag behövde mycket mer tid än andra för att tillgodogöra mig texterna. Jag behövde också friheten att ta till mig kunskapen på mitt sätt.
I folkbiblioteket fann jag en väg. Där kunde jag gå utmed hyllorna och fysiskt uppleva hur omfångsrikt Strindbergs författarskap var. Jag bläddrade i volymerna och skaffade mig på så sätt en uppfattning om vad böckerna handlade om, hur luftig texten var, hur indelningen i kapitel såg ut och därmed hur lång tid det skulle ta för mig att tillgodogöra mig innehållet. Utan att egentligen läsa fick jag förförståelse. Jag botaniserade vidare i hyllor med historia, filosofi, arkeologi: Världen låg framför mina fötter. Vägen in i den blev talboken.
Dagens motsvarighet till Gutenbergs uppfinning är till mångt och mycket digital. Den heter ”snabel-a”, ”world wide web”, ”google”, ”streamad talbok i Daisyformat”, ”facebook”, ”ljudbok”, ”youtube”, ”IKEA:s monteringsbeskrivningar i bilder”. Den inbegriper också animerade förklaringar av komplicerade händelser. Det revolutionerande är inte de enskilda medierna, utan möjligheten att kombinera dessa. Det brukar kallasför ”Det vidgade textbegreppet”.
Medierna är verktyg och dit hör fortfarande det muntliga, liksom boken. Den längre texten, där en författare får utrymme att gestalta, eller utreda, sin tankegång utan att bli avbruten, är inte mindre viktig idag. Kanske är det till och med viktigare i en värld där allt ska gå så fort.
Med Gutenbergs tryckkonst ökade kraven på oss med dyslektiska förutsättningar. På samma sätt skapar dagens medier villkor som kan stjälpa, men också hjälpa. I slutändan är det bara vi själva som kan avgöra vad som fungerar för just oss och det är sällan samma sätt alla gånger.
Det är ”smörgåsbord” som gäller. Möjligheten att välja bland det som finns. Och det finns ännu en viktig förutsättning, tänker jag. Omgivningens attityd! Att alla som vill oss väl lyssnar till våra erfarenheter, kunskaper och insikter.
Text: Torbjörn Lundgren
Bild: Eva Hedberg
