’’Jag lärde mig skriva på mitt första jobb’’

Journalisten Ola Sigvardsson har vunnit Stora Journalistpriset, varit chef på DN och chefredaktör på Corren. Nu sitter han på posten som Allmänhetens pressombudsman (PO). Men utan sin mammas kamp hade han inte varit där han är idag.

Varken läsandet eller skrivandet kom enkelt för Ola Sigvardsson. Att han trots det valde ett skrivande yrke handlade om att förverkliga en dröm. Han ville bli en framgångsrik undersökande journalist.

– Men jag tror också att jag sökte mig till skrivandet för att det var en utmaning som jag ville klara av, säger han.

Ola Sigvardsson växte upp i ett samhälle i Skåne. Han gick i en liten landsortsskola med bara åtta elever fördelade på två årskurser. Småskoleläraren Elsa Person var av den gamla sorten som visste hur hon skulle lära barn att läsa. Men med den här pojken gick hon bet.

Också föräldrarna blev bekymrade. De var båda folkskollärare och såg att något inte stämde. Till Ola Sigvardssons stora lycka vidareutbildade sig mamman Cajsa-Lena till speciallärare. Hon tog sig an sin son, läste högt, tränade bokstäver och ljudning. Hon skaffade både bokstavsklossar och flanellograf åt honom.

Mamman gjorde allt och ändå uteblev resultaten. Till sist blev hon desperat, hon åkte ner till pappershandeln i samhället och köpte något hon egentligen ogillade. Serietidningar.

– Hon köpte både Läderlappen och Stålmannen eftersom hon förstod att om jag skulle lära mig läsa måste texten intressera mig. Hon tänkte rätt. Och jag lärde mig att läsa med Läderlappen.

När Ola Sigvardsson väl förstått principen med läsning började han läsa allt mer. I tonåren var han en riktig bokslukare som plöjde det mesta som fanns i det lilla lokala biblioteket i Tollarp.

Skrivandet var ännu mer komplicerat än läsandet. Ända upp i gymnasiet fick Ola Sigvardsson tillbaka sina uppsatser fulla med röda rättelser. Det var fel både på stavning och meningsbyggnad.

– Visst kändes det tråkigt men jag blev aldrig nedslagen. Lärarna uppmuntrade mig och menade att jag hade bra historier att berätta.

Skrivsvårigheterna hängde kvar genom journalistutbildningen och även i början av yrkeskarriären. Som journalist är det väsentligt att kunna skriva bra, målet är att läsaren inte ska märka att den läser. Det får inte vara något de hakar upp sig på, förklarar Ola Sigvardsson.

Först på första jobbet lärde sig Ola Sigvardsson att skriva ordentligt, förklarar han. Han gjorde sin praktik under journalistutbildningen på Expressen och fick sedan ett sex månader långt vikariat som rewriter på tidningen. Det betydde att han skulle skriva om andras artiklar för att de skulle passa in i Expressen. Ola Sigvardsson arbetade tillsammans med Peter Himmelstrand, en duktig journalist och känd schlagerlåtskrivare.

– Han lärde mig att rytmen är a och o när man skriver. Att texten skulle dansa vals, två korta meningar och en lång.

Nu började Ola Sigvardsson känna att han behärskade skrivandets konst.

– Det var en häftig känsla att jag som gammal dyslektiker satt och skrev om de stora journalisternas artiklar.

Ola Sigvardsson kan fortfarande ha svårt att komma ihåg hur vissa ord stavas, men trots det menar han att han har kommit över sin dyslexi.

– Jag har skrivit så mycket att jag skrivit mig bort från problemet. Som reporter på Vi bilägare började jag skriva riktigt långa texter och för första gången upplevde jag hur det var att skriva med ”flow”. Tangenterna skötte sig själva och tanken kunde helt ägna sig åt själva berättelsen. Det var en stor lyckokänsla att kunna skriva så, säger han.

 

Text: Eva Hedberg

Ämnen: