Felicia tog studenten tillsammans med sina klasskamrater förra våren. Men medan de försvann ut på nya äventyr, återvände Felicia till sin gymnasieskola för att läsa de kurser hon inte hunnit med. Att Felicia skulle sprida ut kurserna över fyra år var något hon bestämde tillsammans med specialpedagogen redan i årskurs två. Hon hade inte klarat av att läsa i snabbare takt än vad hon har gjort.
–Jag tycker att det var ett moget beslut som hon fattade och jag är stolt över Felicia. Men när hon berättade blev jag orolig för hur vi skulle klara ekono min. Felicia är ung och vill göra samma saker som sina kompisar. Det mesta kostar pengar och jag har ingen möjlighet att täcka upp för henne, säger Marie.
Av en ren slump fick Marie och Felicia höra talas om att man kan söka aktivitetsersättning vid förlängda studier om man har en funktionsnedsättning eller sjukdom. Det var inget som skolan kände till. Felicia sökte och beviljades.
– I ett globalt perspektiv kan det här tyckas vara ett lyxproblem, få i världen har det så bra som vi. Men i vårt samhälle är det ett problem att inte ha pengar. Tyvärr är det vanligt bland föräldrar till barn som har en funktionsnedsättning, säger Felicia. Felicia är nöjd med upplägget. Lite jobbigt kan det vara när kompisars föräldrar frågar vad hon gör nu.
–De har svårt att förstå att jag som är så redig och ordentlig inte är klar med skolan, säger hon.
Text: Eva Hedberg