Det är efter lunch och lektionerna pågår bakom stängda dörrar. Det är ganska tyst i korridoren. Eftermiddagssolen söker sig in genom fönstren och kastar ljuskatter på väggarna. Strax kommer Saga, hennes föräldrar, mentorn och skolans specialpedagog.
Skoldatatekets Elisabeth Klevborn har lånat en sal och kopplar upp sin ipad till en projektor. Elisabeth är noga med att Saga sätter sig bredvid henne. Saga har med en egen ipad som hon ska använda i skolan. Alla elever har fått en varsin och det är jättebra, tycker hon.
Elisabeth ser fördelar med lärplattor jämfört med dator. Bland annat att de är så enkla att bära med sig och snabba att starta upp. Men de har sina begränsningar, menar hon.
– Programmen med våra bästa digitala verktyg går inte att installera på lärplattorna. Men å andra sidan finns många bra och billiga appar att välja mellan. Och det kommer hela tiden nya.
På tavlan projiceras skrivbordet från Elisabeths ipad. Strukturerat och tydligt orienterar hon oss igenom appar som hon av erfarenhet vet att Saga kan ha nytta av. Först är det appar som underlättar skrivandet. Sedan glider hon över via talsynteser till appar för uppläsning av tal- och ljudböcker.
– Jag har förstått att du inte tycker så mycket om att läsa, Saga, säger Elisabeth. Men om du läser, vad läser du helst?
Saga berättar att hon har hästboken ”Sam och Sigge” som bänkbok. Elisabeth öppnar appen Legimus och letar reda på boken. Och så provläser de. Därefter provar de att lyssna till en av Sagas läroböcker som finns hos Inläsningstjänst. Saga ler stort när hon möter sin mammas blick.
– Att kunna lyssna på texterna är nog det som Saga kommer att ha störst nytta av, säger mamma Katarina Andersson.
Det var förra läsåret som Sagas lässvårigheter blev påtagliga. Kravet på barnens läsförmåga ökar i mellanstadiet. De tidigare åren handlar läsningen främst om lästräning. Från fyran förväntas barnen läsa för att hämta in kunskap i olika ämnen. Plötsligt sitter eleven med ganska långa och komplicerade faktatexter framför sig. Sagas mentor Eleni Thomaidou såg att Saga behövde stöd och kontaktade det kommunala Skoldatateket.
Text: Eva Hedberg
