Insändaren nedan är från Läs&Skriv 1 2017. Som medlem får du tidningen i din brevlåda. Klicka här för att bli Medlem och Stödmedlem
“Vi har många sätt vi använder för att kommunicera. Dock finns det en hierarki mellan de olika sätten och det som traditionellt rankas högst är kommunikation via text.
När jag föreläser brukar de som lyssnar få frågan om de kan rita av en stol och om teckningen då skulle bli lik förlagan? De som anser det får räcka upp handen. Det är självklart eftersträvansvärt att vara duktig konstnär, men i dagens samhälle sätter vi inga diagnoser på de barn som har svårt för att rita.
Jag läste för en tid sedan Sofie Berthets insändare i Expressen om Skolverket och dyslexi. Skolverket tillåter inte att barn med dyslexi får samtliga nationella prov upplästa, vilket förstås försämrar deras resultat och ger orättvisa förutsättningar. Så här har det sett ut ett tag och det är för mig fortfarande obegripligt.
Vi är olika och det är meningen. När jag var 12 år blev den klassiska bilden av de olika djuren, som får i uppgift att klättra upp i ett träd, viktig för mig. En elefant har inte funktionsnedsättningar när det gäller trädklättring. Den är bara bättre lämpad för andra uppgifter av naturliga skäl. Det blev startpunkten på mitt arbete kring mångfald och våra naturliga olikheter. På samma sätt kan man säga att personer med dyslexi ofta är mer lämpade för att arbeta på andra sätt än via text. Vi fungerar på ett ”annat” sätt, som kan resultera i
problematik kring att läsa och skriva, men som samtidigt resulterar i styrkor på andra områden. Här behöver vi snarare bli bättre på att se och understryka dessa styrkor och arbetssätt, att kompetenseffektivisera mera.
Riktig tillgänglighet är för mig när flera sätt redan från början finns för att nå samma mål. Det gäller förstås även tillgänglig text. Är Skolverkets budskap att det är fusk att läsa med öronen?
Nu är jag hård, men jag vet inte hur jag annars ska tolka det. Vi från skolans håll måste vara förebilder och lägga grunden kring mångfald och bredd. Då kan det inte komma riktlinjer som signalerar motsatsen.
Vi är olika och det är meningen. Vi behöver bara bli bättre på att ta tillvara våra naturligt olika kompetenser. Skolverket borde självklart tillåta elever med dyslexi att använda sina sätt att läsa vid samtliga nationella prov.”
Susanna Cederquist
