”En helt ny värld öppnar sig, när man kan läsa talböcker”

Eva von Bahr
I höstas blev hon nominerad till Dyslexipriset. ”Ungdomarna älskar henne” stod det i motiveringen. Läs&Skriv har träffat Eva von Bahr från Malmö.

När Eva von Bahr var 16 år började hon jobba som förrådsarbetare inom försvaret. Hon smorde bland annat in marschkängor. Efter några år visade det sig att smörjan innehöll kvicksilver och Eva fick eksem som arbetsskada.

– När de sa att jag jag måste omskola mig, blev jag förtvivlad. Skola var ju inte min grej, berättar Eva.

Hon började på Grundvux i Malmö, för att ta igen mellanstadiet.

–  På Grundvux var vi många med dyslexi. Där trivdes jag jättebra. Komvux var mycket svårare, där tog de inte hänsyn till dyslexi, berättar Eva.

En psykolog skrev att Eva hade kunskaper som en sjätteklassare, men hon fick ingen dyslexiutredning. Eva kämpade på för att läsa in 7:an, 8:an och 9:an. Efter det gick hon ett specialanpassat gymnasium i Malmö som hette Infokomp och ville lära sig teckenspråk.

– Jag hade en fotbollskompis som var dövstum och jag ville gärna prata med henne, så jag anmälde mig till en kurs i teckenspråk, förklarar Eva.

Läraren i teckenspråk var den första som påtalade Evas dyslexi. När Eva inte hann läsa lapparna som läraren delade ut, föreslog läraren att Eva skulle ta en dyslexiutredning. För det finns hjälp att få, sa hon.

– Jag trodde på henne och ringde till MAS (Malmö allmänna sjukhus) för att få en tid hos en logoped för utredning. Det var jätteskönt att få diagnosen dyslexi. Jag var ju orolig att det var något fel i huvudet på mig, berättar Eva. 

Det var för 12 år sedan. Eva von Bahr var 43 år och gick med i Dyslexiförbundet i Malmö. Där träffade hon Mige Lundahl som blev en teknisk mentor och god vän. Catharina Åkerman blev Evas också mentor och förebild.

– Att bli medlem i Dyslexiförbundet har betytt så mycket för mig. De vänner och det stöd jag fått genom Dyslexiförbundet har fått mig att inse att ingenting är omöjligt och att jag befinner mig i en ständig och fantastisk utveckling. Nu tycker jag om att läsa och skriva. Jag läser ljudböcker varje kväll. Det trodde jag aldrig när jag gick i den vanliga skolan. Då ville jag helst ha rast och spela fotboll, berättar Eva. 

Idag jobbar hon som bollcoach och ledare för friskvårdsklubben i Malmö. Eva tar närvaro och spelar innebandy och pingis med deltagarna, som alla har någon form av psykisk ohälsa. Ibland föreläser Eva om dyslexi.

Förra veckan var Eva von Bahr och Catharina Åkerman från Dyslexiförbundet i Malmö på Skanörs bibliotek och fick sju nya medlemmar. I Limhamn blev det fem nya medlemmar.
Eva brukar lära de nya medlemmarna appar, som till exempel Legimus.

– Många med dyslexi gillar inte att komma in på ett bibliotek. Då kan de få en lapp av mig som de fyller i, för att få lyssna på böcker genom Legimus. Sedan ger jag den lappen till Hillevi på biblioteketi Malmö. Vi har den överenskommelsen hon och jag.

Eva von Bahr lyssnar gärna på böcker när hon har en stund över.
– Det är nästan som en helt ny värld öppnar sig, när man kan läsa talböcker. Så tycker jag om att vinterbada. På Kallbadhuset i Malmö kan man uppleva stilla morgnar. Då är det helt tyst och lugnt. Visst är det kallt, men det är väl endorfiner som kommer. På sommaren är det härligt att köra ut med min motorcykel.

Text: Ylva Bjelle


Evas boktips:

1. Äntligen icke rökare! Det enkla sättet att sluta (Allen Carr)
Det var den bästa boken, eftersom jag blev rökfri. Inläsningsrösten kan vara störande för många, men jag har lärt mej tycka om den rösten.

2. Bön för Tjernobyl
En fruktansvärd bok, mycket bra skriven av Svetlana Aleksijevitj, nobelpristagaren.

3. Potensgivarna är en kul bok skriven av Kariin Brunk Holmqvist
”Den handlar om systrarna Tilda och Elida Svensson som på ålderns höst bestämmer sig för att starta en postorderfirma i potensökande medel för att finansiera installationen av en vattenklosett.”

4. Svinalängorna är en tragisk bok, men jag gillar Susana Alakoski. Jag har träffat henne mer än
en gång. Hennes mormor var analfabet.

 

Ämnen: