– Nu får vi nya dataprogram hela tiden. Ibland slår de ut mina hjälpmedel.
Den första datorn Bengt fick som arbetshjälpmedel hade ingen kontakt med internet. Det var en ren skrivmaskin. Idag använder Bengt läsprogram, stavningsprogram och en skanner för att läsa in text.
– Jag är inte så bra på dator. Jag skriver så kort som möjligt, berättar Bengt.
Datorprogrammen som hjälper honom med stavning med mera har han fått som arbetshjälpmedel via Försäkringskassan.
– Jag kontaktade Försäkringskassan. De behövde ett läkarintyg på min dyslexi. Men det som är arbetshjälpmedel från Försäkringskassan får jag bara använda på jobbet. Jag får inte ta hem det. I så fall måste jag vända mig till Hjälpcentralen i kommunen.
Bengt Nilsson är nu i färd med att installera de nya dataprogrammen i arbetslagets bärbara dator.
– Det tar lång tid innan saker levereras. Det är långbänk. Man kan tröttna och skjuta det framför sig. Men visst är programmen bra att ha, särskilt när jag ska förbereda mig för möten. Ska jag gå på de där mötena, som de säger att jag ska gå på, då måste jag förbereda mig. Då ska man ha lite bakgrund och jag vill inte säga fel.
Som många andra går Bengt Nilsson på fortbildningar och vidareutbildningar inom tjänsten.
– Ibland ska man skriva egna kommentarer, men det kan jag inte. Vissa saker är på engelska. Det kan jag inte heller. Jag sitter inte så mycket vid datorn. Jag försöker undvika det. Jag är anställd för brukarna, avslutar Bengt.
Text: Ylva Bjelle
