Dyslexiförbundets historia

Dyslexiförbundets logga
Dyslexiförbundet bytte i samband med kongressen 2016 namn från Dyslexiförbundet FMLS till bara Dyslexiförbundet. Ännu tidigare hette förbundet bara FMLS där förkortningen stod för Förbundet Mot Läs och Skrivsvårigheter. När texten om förbundets historia skrevs talade man fortfarande om "handikapp" istället för "funktionshinder" som är den vanliga termen efter ca 2010.

Texten nedan är skriven 2008.

FMLS bildades 1979 av elever som läste grundläggande svenska på fyra folkhögskolor. De hade läs- och skrivsvårigheter och kände behov av att träffas.

Mycket snart började deras telefoner att ringa. Det var andra som ville få svar på varför de hade så svårt med det skrivna språket. Det bästa medlemmarna i FMLS hade, var sina egna erfarenheter. I vår organisation har det alltid varit en tillgång att ha egna läs- och skrivsvårigheter. Men man tog även kontakt med kunniga lärare och forskare för att få kunskap. På så sätt fick man mer förståelse, både om sig själva och om problematiken som sådan.

Olika medlemskap
Det handlade inte bara om att stava dåligt eller att ha svårt att läsa. Många hade, på grund av sina svårigheter, också mycket dåligt självförtroende och ville inte bli överkörda av personer som trodde sig "kunna och veta". Man införde därför två olika medlemskap. Ett för dem som själva hade läs- och skrivsvårigheter. De kallades fullvärdiga medlemmar. De som ändå ville arbeta för saken kallades stödmedlemmar.

Ett förhållningssätt
Medlemmarna, som träffats för att få prata av sig, började allt mer engagera sig i hur skola och samhälle borde vara för att passa personer med läs- och skrivsvårigheter. Det växte fram ett förhållningssätt, som gick ut på att det fanns ett hinder, en funktionsnedsättning - oförmåga att skilja näraliggande ljud från varandra, att kasta om bokstäver eller att ha svårt för att se skillnaden på två liknande ord. Men det handlade i lika hög grad om det dåliga självförtroende dessa svårigheter leder till. Det gällde, menade man, att bryta de onda cirklarna.

Skriv-Knuten
År 1986 hade ledande personer inom FMLS kontakt med Utbildningsradion och Linköpings universitet. Tillsammans bildade de Skriv-Knuten, en informations och rådgivningsverksamhet. Den startade som ett treårsprojekt med medel från Allmänna arvsfonden. Tanken var att personer, som hade svårt att fylla i blanketter och skriva brev där skulle kunna få hjälp med det. De skulle kunna prata om sina problem och få råd och tips. Utbildningsradion sände några TV-program och man hade upprättat en telefonsluss dit intresserade kunde ringa. Under en kväll ringde inte mindre än 20 000 tittare. Därefter fick de anställda på Skriv-Knuten fullt upp. Mängder av föräldrar och lärare hörde av sig. Skriv-Knuten som ett öppet hus för vuxna med läs- och skrivsvårigheter, gick därför inte att förverkliga enligt de ursprungliga planerna.

FMLS i landet
Under 80-talet växte det upp lokalföreningar, främst i de större städerna. Medlemmarna hade anslutit sig på grund av sina svårigheter med skriftspråket. De hade sällan organisationserfarenhet. Verksamheten hade till största delen formen av kamratförening och man "drunknade i alla papper". FMLS tidiga medlemmar gjorde ett pionjärarbete. Ofta fick de, med sina egna skolerfarenheter i bagaget, stånga sig blodiga mot oförstående lärare och skolledningar. Detta därför att den rådande uppfattningen i skolans värld ännu var att det inte fanns något som hette läs- och skrivsvårigheter eller "ordblindhet". Elever som inte kunde läsa och skriva hade helt enkelt läst och skrivit för lite. Deras föräldrar ansågs inte ha läst tillräckligt många sagoböcker för dem, undervisningen hade varit dålig, eller så anklagades de själva för att vara ointresserade.

FMLS knöt trots det kontakt med allt fler lärare, skolledare och forskare och då 80-tal gick över till 90-tal hade organisationen ett tiotal lokalföreningar. Man hade ännu inget förbundskansli och Skriv-Knutens tre projektår hade tagit slut. För att som mest ha haft tre anställda arbetade nu en på halvtid.

Handikapporganisation
Under läskunnighetens år 1990 klassades FMLS som handikapporganisation. Som sådan fick man medel från socialdepartementet och organisationen blev remissinstans för statliga utredningar. Därmed var läs- och skrivsvårigheter officiellt klassat som handikapp i Sverige.

Två nya organisationer
Samma år bildades Svenska Dyslexistiftelsen, en sammanslutning av forskare och Svenska Dyslexiföreningen, som främst organiserar yrkesverksamma på området - lärare, logopeder och psykologer. I Dyslexiföreningens styrelse har FMLS sedan dess en ordinarie och en suppleantplats, som utses av FMLS.

Interna diskussioner
Nu blev begreppet dyslexi allt vanligare. Orsakerna till läs- och skrivsvårigheter kom i centrum för debatten. Berodde problemen på att man var annorlunda skapt i hjärnan? För FMLS medlemmar var detta inte akademisk fråga. Det handlade om den egna självbilden. Under några år pågick därför en intensiv diskussion inom förbundet, som ledde till några väsentliga förskjutningar i FMLS verksamhet.

  • Som organisation höll man fast vid det ursprungliga syftet, att företräda alla som hade läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt poängterade man att en del, kanske flertalet, kunde ha dyslexi - att svårigheterna alltså även kunde ha biologiska orsaker
  • Från att tidigare ha fört fram ett "tycka synd om" perspektiv, symboliserat av små myror, lyfte man nu fram de rättigheter man hade och borde ha.
  • Den kamratförening man bildats som, skulle bevaras på lokalplanet, medan det på riksplanet framför allt gällde att axla rollen som handikapporganisation, genom att bearbeta myndigheter och samhället i övrigt, samt understödja bildandet av lokalföreningar och länsavdelningar.

Den interna diskussionen ledde fram till att FMLS 1994 antog nya stadgar, som möjliggjorde organisationens fortsatta utveckling. Stödmedlemmar kunde nu i begränsad utsträckning väljas till styrelser i läns- och lokalföreningar, men ej i riksförbundet. Men föräldrar till barn under 16 år kunde, såsom fullvärdiga medlemmar, företräda sina barn, även på förbundsnivå.

Arbetslivet och datoriseringen
Naturligtvis bidrog FMLS arbete till att människors läs- och skrivsvårigheter uppmärksammades mer i samhällsdebatten. Men framför allt berodde det på att datoriseringen av arbetslivet ställde större krav på god läs- och skrivförmåga. FMLS sökte då medel för att kunna tillvarata de läs- och skrivhandikappades intressen i arbetslivet och för att öka FMLS kunskap om datorutvecklingen. Sammankomster av arbetsförmedlingar, försäkringskassor och utbildningsanordnare runt om i landet kom till stånd, med en mängd moderna vuxenutbildningar som resultat. Många företag besöktes, information spreds och FMLS som organisation fick större kunskap om datons möjligheter.

Skriv-Knuten och nya resurscentran
Skriv-Knuten, som startat i samarbete med andra, hade efter något år drivits av FMLS på egen hand. Då projekttiden var slut, 1989, uppstod finansiella problem trots att efterfrågan på Skriv-Knutens tjänster ökade. Regeringen anslog då i budgetpropositionen medel, så att verksamheten kunde överleva, trots att den dominerande åsikten, bland lärare och på Skolöverstyrelsen, fortfarande var att man inte skulle prata om läs- och skrivsvårigheter.

Samtidigt började FMLS förbundsstyrelse, tillsammans med Dyslexiföreningen/stiftelsen och enskilda personer från Statens Institut för Handikappfrågor i skolan (SIH), Handikappinstitutet (HI), samt, efter en tid, även en person från Skolöverstyrelsen som nu bytt namn till Skolverket, diskutera möjligheten att få tillstånd ett antal kommunalt förankrade resurscentrum kring läs- och skrivsvårigheter.

Kring detta fanns det olika åsikter inom förbundet. En del menade att FMLS istället skulle söka medel till lokala Skriv-Knutar, drivna och kontrollerade av FMLS. Förbundsstyrelsen menade att ett antal kommunalt förankrade centrum, kunde bli positiva exempel för andra kommuner, som därmed skulle tvingas ta sitt ansvar och att det var bästa sättet att stödja den enskilde eleven. Här uppstod även motsättningar med en grupp föräldrar inom FMLS, som istället ville starta en privat skola, för i förtsa hand sina egna barn. De lämnade gruppen, bröt sig ur FMLS och bildade "Föräldraföreningen för Ordblinda Barn" (FOB). Den överväldigande majoriteten av föräldrar stannade dock kvar inom FMLS och fortsatte det barn- och föräldraarbete förbundet redan hade, med sommarläger, studiecirklar och konferenser.

I FMLS namn lämnades slutligen en ansökan in, till Allmänna arvsonden, om medel för sju kommunalt förankrade centrum, förlagda till Skåne, Norrköping, Växjö, Stockholm, Gävle, Bollnäs och Östersund. Regeringen beviljade i budgetpropositionen Skriv-Knuten dubbet så stort anslag, med inskränkningen att medlen inte fick användas till lokala Skriv-Knutar. FMLS öppnade trots det, med andra medel, "Skriv-Knuten väst" och fortsatte, tillsammans med de övriga i gruppen, göra framstötar, för att få de kommunala centrumen finansiera. I en första omgång beviljade Allmänna arvsfonden medel till tre centrum, varefter tre fick medel från Skolverket och något år senare kom ytterligare några centrum till stånd, som hade inriktning mot damp och andra inlärningssvårigheter. Skolverket initierade också ett kontaktnät av ca: 200 skolor.

Satsning inför framtiden
Läs- och skrivsvårigheter, som fram till 1990 huvudsakligen setts som en skolfråga, hade blivit en samhällelig fråga. Den som inte kunde hantera språket tillräckligt bra handikappades i arbetslivet. På de praktiska gymnasielinjerna blev problemen tydliga, samtidigt som speciallärare avskedades i den obligatoriska skolan. På initiativ från FMLS formulerades därför en nationell handlingsplan som diskuterades mycket noga inom förbundet, inom Sv. Dyslexiföreningen och Sv. Dyslexistiftelsen. Synpunkter inhämtades från företrädare från AMS, försäkringskassorna, arbetsgivare och lärare. Satsning inför framtiden, som handlingsplanen kom att heta, antogs av de tre organisationerna och spreds under dryga året i en upplaga på 120 000 ex. Vilket kan jämföras med att förbundets dåvarande tidning FMLS-bladet hade en upplaga på 4 000 ex.

I Satsning inför framtiden infördes begreppet läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, för att markera att det är svårigheterna i sig, som är problemet, och att dessa även kan ha biologiska orsaker.

Satsning inför framtiden har använts då kommuner gjort egna handlingsplaner, men framför allt har den bidragit till att lyfta problematiken från en skolfråga till en samhällsfråga, vilket kanske i sin tur skyndat på utvecklingen i skolan. Satsning inför framtiden är än i dag ett centralt dokument i FMLS arbete.

FN:s standardregler
1993 antogs "FN:s standardregler för full delaktighet och jämlikhet" av regeringarna i världens länder. Där förklaras att: "Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-, gymnasie-, och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning. De bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen."
Och " ... ha en klar uttalad policy, förstådd och accepterad inom utbildningsväsendet och av samhället i övrigt".
Man enades också om att "erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll och rätt att företräda personer med handikapp på nationell, regional och lokal nivå."

Detta bekräftade riktigheten i de åsikter förbundsstyrelsen haft och något år senare instiftades ett nytt ämbetsverk: Handikappombudsmannen, som kom att spela en viktig roll senare under dyslexikampanjen 1996/97.

FMLS med och påverkar
I rollen som handikapporganisation, har FMLS deltagit i och sökt medel till ett projekt för att förenkla körkortsboken och körskoleutbildningarna. FMLS var också initiativtagare till försöken med interaktivt Högskoleprov, man har haft representanter i det stora projekt AMS, Riksförsäkringsverket och Handikappinstitutet finansierat, för att utveckla datorprogrammet Stava rätt. FMLS är, antingen själva eller via HSO med och påverkar då myndigheter planerar sin verksamhet och då utredningar görs. Förbundsstyrelsen lämnar också remissvar på statliga utredningar, som regeringen nu i allt högre grad tar hänsyn till.

Nordisk konferens i Kungälv
Sedan början av 90-talet har FMLS aktivt deltagit i ett nordiskt samarbete och 1995 var det Sveriges tur att anordna den årliga nordiska konferensen. Den hölls i Kungälv och drog 400 deltagare, som under tre dagar lyssnade till föreläsare från hela Skandinavien, vilket var en mycket stor satsning för FMLS. Men det visade också att man axlat rollen som handikapporganisation och idag är FMLS även fullvärdig medlem i den europeiska dyslexiorganisationen - European Dyslexia Association, (EDA).

Skriv-Knuten och FMLS Bokhandel
Medlemsantalet hade ökat. Förbundet hade i mitten av 90-talet ett 20-tal avdelningar, informationsmaterialet gick åt så fort att förbundets sparade tillgångar urholkades, därför att styrelsen nu då folk äntligen lyssnade, så gärna ville att FMLS skulle nå ut med budskapet. Samtidigt pågick stora nedskärningar i Sveriges finanser och bidraget till Skriv-Knuten var en del i Sveriges officiella budget. Förbundsstyrelsen hade ingen garanti för att få behålla bidraget, trots att allt fler skolledare och lärare nu hörde av sig.

Man hade då två vägar att gå. Antingen kunde man dra ner på informationsmaterial och andra utgifter, eller så satsade man, genom att låta mottagarna betala.

Skriv-Knuten hade, i snart tio års tid, samlat kunskap och förmedlat information om vad som fanns på marknaden, men sen hade besökarna på egen hand fått vända sig till förlag och producenter, för att skaffa det de ville ha. FMLS investerade därför överskottet från den nordiska konferensen och startade FMLS Bokhandel. Man producerade filmen "Det osynliga handikappet" och gav ut boken "Vad alla lärare och rektorer bör veta om läs- och skrivsvårigheter".

Under tre års tid såldes dessa FMLS produkter, annan litteratur, datorprogram och hjälpmedel, för i runda tal 10 miljoner koronor. Genom bokhandelskataloger, som gick ut till alla skolor, bibliotek, studieförbund och FMLS-avdelningar, i upplagor på mer än 100 000 ex, lyckades FMLS skapa en medvetenhet om att läs- och skrivsvårigheter/dyslexi var ett aktuellt och viktigt ämne, som inte kunde avfärdas som en ogrundad åsikt hos en samling misslyckade elever.
Dyslexikampanjen 1996/97

En enskild medlem, mor till ett barn med dyslexi, kontaktade FMLS och berättade att hon hade för avsikt att starta en landsomfattande dyslexikampanj. Hon visste också hur det skulle gå till och dessa planer ställde sig förbundsstyrelsen bakom, trots att man insåg och diskuterade risken med att en så stor kampanj skulle kunna skapa växtverk i FMLS.
Tillsammans med denna driftiga kvinna, med Svenska Dyslexistiftelsen och Svenska Dyslexiföreningen, bildade FMLS Dyslexifonden, som ansökte om ett 90-konto och en radiohjälpskampanj. Efter en tid antogs Satsning inför framtiden som plattform för kampanjen och bland allt som uträttades lyckades man i en skrift - Orden och bokstäverna - enas med elevorganisationerna, lärarförbunden, skolledarna, Hem och Skola och Folkhälsoinstitutet om ett synsätt som i allt stämde med det FMLS länge företrätt.

Organisationen och tidningen
FMLS hade i tio års tid haft anställd personal på Skriv-Knuten, men fortfarande saknade man förbundskansli. Hela förbundsverksamheten, även arbetsgivaransvaret, sköttes på frivillig väg. Därför sökte man nu och fick medel för att under tre års tid utveckla organisationen med hjälp av två funktionärstjänster. Även det lilla FMLS-bladet riskerade att drunkna i den svallvåg kampanjen förväntades skapa. Förbundsstyrelsen tog därför initiativ till en nya tidning: Läs och Skriv - svårigheter, L&S. Upplagan planerades till 20 000 ex. som skulle finansieras genom annonser, vilket var ett helt nytt område för FMLS.

Genom det kontaktnät kampanjen byggde upp, med bibliotek, skolor, studieförbund, varuhus och naturligtvis alla entusiastiska FMLS:are, blev efterfrågan större än förväntat. Första numret gick därför ut i 50 000 ex och andra numret i 200 000 ex. Sedan stannade upplagan på 20 000. FMLS fanns under denna tid ute på varuhus, på gator och torg och på biblioteken. Skolorna efterfrågade föreläsare i en utsträckning större än någonsin och allt fler skolor gick in som stödmedlemmar.

Motsättningar
Efter kampanjen hade FMLS officiellt 5 000 medlemmar. I praktiken var antalet betydligt högre eftersom antalet familjemedlemskap, där flera personer ingår i varje medlemskap, var högt. Antalet avdelningar hade ökat från ett 20-tal till ett 80-tal. En del medlemmar hade varit med från starten, andra var helt nya och eftersom FMLS lyckats så bra i sin utåtriktade verksamhet, var förväntningarna stora på den interna organisationen. Styrelsens farhågor inför kampanjen, visade sig vara befogade. Det uppstod interna motsättningar vilket gjorde att ombudsmännen, liksom flera förbundsstyrelseledamöter, brände ut sig och lämnade verksamheten, mitt under pågående kampanj. Nya personer, som inte var insatta i de underlag tidigare styrelser haft för sina beslut, eller hur samarbetet med andra organisationer, myndigheter och personer fungerade, kom snabbt in på ledande poster, vilket gjorde att kontinuiteten bröts. Istället för att utveckla och förankra de verksamheter man dragit igång, samt stötta de nystartade avdelningarna, lamslogs förbundets lening under ett drygt års tid av interna motsättningar.

Trots det höll förbundet, under det treåriga organisationsprojektet, en mängd medlemsutbildningar. Ett förbundskansli började ta form och då projekttiden var slut anställdes en kanslichef. Hon har i nära samarbete med förbundsstyrelsen trimmat organisationen inför de nya förutsättningarna, men 1998 tvingades man lägga ner FMLS Bokhandeln, vars ekonomi inte gick ihop sig.

Stor enighet inför 2000-talet
Under verksamhetsåret 1998-99 pågick diskussioner i hela förbundet, som resulterade i ett årsmöte, där det rådde mycket stor enighet i alla väsentliga frågor. Förbundet antog nya stadgar där uppdelningen mellan fullvärdig medlem och stödmedlem försvann. Nu kan vem som helst bli fullvärdig medlem. Men för att förbli en handikapporganisation fastslogs att medlemmar med funktionsnedsättningen läs- och skrivsvårigheter/dyslexi skulle ha "ett avgörande inflytande som återspeglas i styrelse och andra beslutande församlingar".

Detta var ett viktigt steg i FMLS långsiktiga strävan efter ett närmare samarbete och eventuellt samgående med andra organisationer. Förbundet antog nu också namnet "Förbundet Funktionshindrade Med Läs- och Skrivsvårigheter", vilket förkortas "Förbundet FMLS". De nya stadgarna innebar även att årsmötena ersattes med en kongress var tredje år ett representativt förbundsråd däremellan.

Med FMLS in i framtiden
Klivet in i 2000-talet tar FMLS som en modern handikapporganisation. Vår hemsida och det elektroniska förbundskansliet, utgör grunden för en effektiv information och debatt, både internt och utåt. Visionerna att göra samhället tillgängligt för dem som har svårt med orden och bokstäverna går vidare. FMLS önskar ett närmande och på längre sikt kanske även ett samgående med övriga organisationer som arbetar för att förbättra situationen för dem som har svårt med orden och bokstäverna - i första hand Sv. Dyslexiföreningen, Sv. Dyslexistiftelsen, men även Föräldraföreningen för dyslektiska barn, FOB. I förbundets strävanden ingår även det nya projektet Språka loss, vars syfte är att samla kunskap om vad det är i språket, skriften och den skriftspråkliga kulturen som skapar problem.

FMLS har under tjugo års tid vuxit från en vänskapsförening, bestående av några tiotal personer, som fick arbeta i motvind, till en utvecklad handikapporganisation i medvind. Man har lokalföreningar, länsavdelningar och riksförbund, vilket gör att den enskilde medlemmens förslag och åsikter, via de kontaktnät förbundet skapat, kan förmedlas vidare till centrala myndigheter, organisationer och företag. Symbolen för detta samarbete är den budkavle, som en av förbundets lokalföreningar, inför FMLS 20:års jubileum, överlämnade till nästa avdelning, på riksårsmötet 1999.

Ämnen:

Relaterade artiklar

Röster om FMLS Del 1. - Så startade det